I duschen står en hopfälld cykel. Kia vågar inte ha den i cykelförrådet eller utomhus för hon är rädd att den ska bli stulen.
– Jag är van att folk alltid snor mina grejer. Den där cykeln har tagit mig fram överallt och jag har haft stora delar av mitt hem på den, så den får inte försvinna.
Det var på lucia, den 13 december, som Kia flyttade in i den lilla ettan med kokvrå i norra Uppsala. Området är nytt för Kia som annars har bott på många platser i Uppsala: i en bilverkstad i Boländerna, i ett övergivet hus i Ulleråker, i cykelförråd och containrar runt om i stan.
Kia är 51 år och det är hennes första egna lägenhet på många år. Hon var den andra personen, och den första kvinnan, som fick en lägenhet via Uppsala kommuns satsning Bostad först. Det är en metod för att få personer att komma ur hemlöshet som inte ställer krav på att den boende ska vara drogfri utan på att den boende ska kunna följa hyreslagen, betala hyra och inte störa grannar.
– Första natten hade jag bara en matta, en madrass och den här fåtöljen som jag sitter i. Jag sov inte mycket den natten. Det var en konstig känsla att veta att ingen skulle köra i väg mig nästa morgon, säger Kia.
Hon visar stolt runt i sitt nya hem, men vill inte själv ha med sitt ansikte i tidningen.
– Då blir jag den hemlösa i Uppsala för alltid.
Inredningsintresset hon har löste hon som hemlös med att samla möbler och accessoarer hos vänner och på olika platser där hon sovit. På en hylla står ett par rökdykarmasker som hon hittat i en container. Två par små balettskor står uppställda intill varandra. Det ena hade hon själv som barn, det andra hade hennes dotter. Detta är en av de få ägodelar hon har haft kvar genom hela livet.
Att få umgås med dottern och de fyra barnbarnen är också den största anledningen till att Kia vill bli helt drogfri, efter 13 år på tramadol och amfetamin som hon nu kämpar för att trappa ner.
– Jag har tandläkarskräck och har haft mycket problem med tänderna. De drog ut tänder, det var inflammationer och jag fick värktabletter som innehöll cytadon och tramadol. Då jobbade jag själv som boendestödjare till missbrukare samtidigt som jag själv började ta mer och mer droger.
Det ringer på dörren. Carola Matilainen och Kias stödperson Henrik Borg från Stadsmissionen står utanför med kaffe och bullar. Carola som är föreståndare på Stadsmissionens verksamheter Bostad först och Mikaelsgården dit många hemlösa i Uppsala kommer, såg ett stort intresse för Bostad först. 70 av gästerna på Mikaelsgården sökte.
– Eftersom flertalet av hyresgästerna i Bostad först har varit på Mikaelsgården, har vi en god relation med dem och kan ge dem stöd efter deras behov när de ska ta hand om ett hem. De som är redo för Bostad först är öppna för förändring, som Kia som verkligen vill börja jobba igen, säger Carola Matilainen.
På en lista i köket ligger ett par läsglasögon och ett askfat. Kia gillar att skriva listor. Överst står "grannen som hoppar på". Baksidan av att fått ett hem med dusch, tvättstuga, kylskåp (så att mjölken till kaffet inte surnar) och allt det som Kia längtat efter, är en kvinna som visat sitt missnöje med att Kia har flyttat in.
– Redan andra dagen stod hon och spanade i fönstret och har kallat mig för smuts och pundare.
Kia konstaterar torrt att samma kvinna gissningsvis tycker att Bostad först är ett jättebra projekt.
– Det ska bara inte vara i hennes hus.