Den hemmagjorda sprängladdningen kastades mot villan en natt förra sommaren. Den hamnade nedanför ett fönster men exploderade aldrig. Några veckor efter händelsen greps en då 18-årig man. På tejp runt sprängladdningen hade mannens dna säkrats.
Han nekade till att ha haft något att göra med bomben men fälldes av tingsrätten för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva faror samt grovt olaga hot. En vuxen person skulle ha dömts till fängelse men eftersom mannen ännu inte fyllt 18 år när bomben kastades blev straffet i stället sluten ungdomsvård i 18 månader.
Domen överklagades av 18-åringen som ville bli frikänd. Hovrätten gör en annan bedömning av bombens sprängkraft än tingsrätten och pekar dessutom på att handläggningen av målet dröjt i hovrätten och att mannen satt häktad i nära två månader. Med alla förmildrande omständigheter inräknade blir slutsatsen att han varken kan dömas till sluten ungdomsvård eller fängelse.
Enligt hovrätten har mannens situation utvecklats i positiv riktning när det gäller skolgång, arbete och umgänge, även om han fortfarande har behov av övervakning. Resultatet blir att han i stället döms till skyddstillsyn, men domstolen är inte enig. En av juristdomarna anser att brottet är så allvarligt att mannen, oavsett sin positiva utveckling, ska dömas till tio månaders sluten ungdomsvård.