Laddningen kastades av en maskerad man. Den hamnade nedanför ett av bostadens fönster men exploderade aldrig, troligen därför att stubinen slocknat. Händelsen fångades av en övervakningskamera.
På tejp runt sprängladdningen hittades dna från 18-åringen, som greps några veckor efter händelsen. Han förnekar att han haft något att göra med händelsen men fälls nu av tingsrätten för grovt olaga hot och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. För en vuxen hade straffet blivit fängelse men eftersom mannen var 17 år vid tillfället döms han till sluten ungdomsvård i ett och ett halvt år. Vid sluten ungdomsvård finns ingen villkorlig frigivning i förtid.
Tingsrätten slår fast att 18-åringen inte gett någon förklaring till hur hans dna hamnade på sprängladdningen. Vittnen berättade under polisutredningen att mannen, kort innan bomben kastades, befann sig i en bostad i närheten och använde bland annat pulver, tjock tråd, plast och tejp för att tillverka något. Han försvann sedan en stund från bostaden.
Ett vittne tog under rättegången tillbaka sina uppgifter från polisutredningen och hävdade att de var påhittade, men enligt domstolen var vittnets ursprungliga berättelse korrekt och stöds dessutom av ett annat vittne.
Enligt tingsrätten var sprängladdningen riktad mot en man som tidigare anmält att han utsatts för hot. Mannen befann sig vid händelsen utanför bostaden och blev själv ögonvittne när sprängladdningen kastades.