Göran Arnqvist, professor vid Institutionen för ekologi och genetik, är en av de forskare som skrivit under skrivelsen som vill se ett förändrat skogsbruk inom Uppsala universitet.
I vintras slog en rad av Uppsala universitets egna forskare larm om att Uppsala akademiförvaltnings kalhyggesbruk hotar den biologiska mångfalden i skogen.
Larmet ledde till en översyn av skogsbruket där tre experter från Sveriges lantbruksuniversitet nu yttrat sig.
En av dem är Back Tomas Ersson, lektor vid skogsmästarskolan i Skinnskatteberg, som beskriver översynen som en unik möjlighet att ge skogsägarna fler verktyg i sin låda.
– Akademiförvaltningen är den ultimata skogsägaren när det gäller att kunna tänka och gå utanför ramarna. De kan verkligen fundera på om målet att producera virke för skogsindustrin är deras huvuduppgift, säger han.
Även om mer kunskap behövs pekar enligt honom mycket som är känt i dag på att hyggesfritt bruk kan vara bättre för att få ut optimalt av skogens ekonomiska, ekologiska, och sociala värden. Särskilt gäller det under vissa omständigheter, som han menar finns i just Akademiförvaltningens skogar. Men skogsägaren måste vara klar över vad målet är med sitt innehav, och det är runt det som striden om akademiskogen står, menar Back Tomas Ersson.
– I dag finns egentligen bara ett system för skogsbruk, trakthyggesbruk med kalhuggning. Men vi borde ha fler skötselsystem och mer av hyggesfritt, som kan användas beroende på målet. Universitetets innehav är så stort att det ger möjlighet att sätta nya alternativ för skötsel på banan.
Just nu pågår en översyn av Akademiförvaltningens skogsbruksmetoder. Här ett hygge på förvaltningens mark i trakterna av Ribbingebäck, väster om Uppsala, där gamla diken dikats ur, för att träden växer bättre om marken är något torrare.
Tomas Lundmark, professor i skogsskötsel, menar i sitt yttrande att en omedelbar övergång till något helt utan kalhyggen skapar problem, inte minst sett till akademiskogarnas åldersstruktur.
– Att inte kunna slutskörda den mogna skogen utan enbart gallra skulle ge konsekvenser för lönsamhet och möjligheten att upprätthålla ett jämnt virkesflöde från skogen, säger han.
Att byta skötselsystem på 100 procent av sin areal är ett oerhört risktagande, hävdar han. Hans råd är att köra på ett slags kunskapsspår och testa alternativ på några procent av innehavet, på ett naturvetenskapligt sätt.
– Man måste bestämma sig för vad man hoppas på och vad man är rädd för ska hända och designa en uppföljning som visar hur det blev, säger Tomas Lundmark.
Den tredje experten, Camilla Widmark, samhällsvetare vid Institutionen för skogsekonomi, tittade på ekonomiska och sociala effekter av hyggesfria metoder. Enligt henne är det brist på forskning kring svenska förhållanden och långsiktiga effekter. Hennes råd är därför att "backa lite".
Camilla Widmark är en av de skogsexperter som fått ge sin syn på vad en omställning till hyggesfritt skogsbruk skulle innebära för Akademiförvaltningen.
– Ett sådant här beslut måste bottna i vad man är för typ av skogsägare och vad målet med skogsinnehavet är. Jag framförde också att man kanske inte behöver gå "all in", man kan prova alternativa metoder på en del av innehavet. Ett tredje råd är att noga välja vilka områden man vill ha hyggesfritt på, utefter vilka värden man vill värna.
Göran Arnqvist har företrätt forskarna som vill se ett nytt skogsbruk.
– Experterna säger vad vi sagt, att en övergång har positiva effekter på biologisk mångfald och på flera andra saker som sociala värden, men att det på kort sikt kan ge något lägre ekonomiska avkastning. Men vi tycker att dagens metoder är oförenliga med vad en kunskapsorganisation som Uppsala universitet står för, säger han.
Enligt Anne Ramberg, ordförande i universitetets styrelse, är ambitionen att frågan om kalhyggenas vara eller inte vara ska avgöras efter nyår.
Anne Ramberg är ordförande i Uppsala universitets konsistorium och därmed i Stiftelseförvaltningen.