I veckan dömdes Calles chef för arbetsmiljöbrott. ”Inget får Calle tillbaka, men domen blir ändå en slags upprättelse”, säger Johanna Rydstedt.
Nästan två och ett halvt år efter att Calle Rydstedt dog under ett arbetspass kom nu i veckan domen från Uppsala tingsrätt: Calles chef fälls för arbetsmiljöbrott för att ha brustit i sitt arbetsmiljöansvar.
Calles fru Johanna Rydstedt följde hela rättegången, både från åhörarplats och från vittnesbåset. Det var tunga dagar.
– Allt kom tillbaka. Det var så jobbigt att återuppleva allt och berätta hur man kände den där dagen. Och att höra alla andra som berättade, särskilt han som hittade Calle under rampen. Men det värsta var nog att titta på rekonstruktionsfilmen som de hade gjort, där man fick se hur rampen faller.
Klockan är strax efter fem, och Johanna har precis kommit hem efter att ha hämtat treåriga Hailey och sexåriga Freddie från förskola och fritids.
Det dröjer ytterligare ett par veckor innan hon får semester. Numera är sommaren den jobbigaste årstiden.
– Vi gjorde så mycket på sommaren. Bjöd hem kompisar och grillade, åkte iväg och hittade på en massa saker. Calle var en livlig person som det alltid hände mycket med och runt. Man hade aldrig tråkigt med honom.
Vi sitter på den lilla uteplatsen utanför marklägenheten här i Björklinge, som Johanna och barnen flyttade till efter att Calle dött. Villan i Knutby blev för stor och för jobbig för henne att själv ta hand om. Dessutom kom de närmare Johannas föräldrar som hjälpt till mycket – särskilt det första året.
– Jag kommer nästan inte ihåg någonting från 2021. Jag är nog fortfarande kvar i det året, har inte riktigt hunnit med att det gått två år till, säger Johanna.
När Calle dog var Freddie fyra år och Hailey bara nio månader. Freddie har minnen av sin pappa och blir ganska ofta ledsen över att han inte längre finns.
Den där torsdagsmorgonen den 4 februari 2021 var det kallt och snöigt. Calle började tidigt men var alltid morgontrött, så Johanna buffar till honom för att han ska gå upp medan hon ligger kvar och sover med barnen.
Det är sista gången hon ser honom.
Medan Johanna och barnen äter frukost hemma transporterar Calle en grävmaskin till Vedyxatippen, strax öster om Uppsala. Det är när han ska lasta av grävmaskinen från lastbilssläpet som något går fruktansvärt fel. I stället för att fällas ner långsamt och kontrollerat faller den 300 kilo tunga rampen ner på honom.
En kollega hittar Calle och ropar på hjälp för att lyfta bort rampen, och försöker sedan rädda Calle med hjärt- och lungräddning. Men det är för sent.
Det var vid Vedyxatippen strax öster om Uppsala som Calle dog. Polis och därefter Arbetsmiljöverket har utrett olyckan.
Johanna har precis kommit hem efter att ha lämnat Freddie på förskolan och handlat med Hailey när telefonen ringer. Det är Calles kusin och kollega, som berättar att Calle gjort sig illa på jobbet. Men Johanna blir inte så orolig.
– Han var ganska klantig, det var han, så jag tänkte att han kanske slagit i huvudet och var på väg till akuten men att det inte var så farligt.
Hon ringer sjukhuset för att höra hur det är med Calle. Där svarar man att han ännu inte kommit in, och att de ringer upp henne när han gjort det. Men när de sedan ringer vill de inte säga något mer än att en polisbil är på väg till henne.
– Då förstod jag, och frågade i telefonen: finns han inte längre? Då sa de nej, det gör han inte.
”Jag saknar hela hans personlighet, att det hände så mycket runt honom. Och hans matlagning ... han kunde laga något gott av vad som helst”, säger Johanna Rydstedt.
Johanna får följa med polisbilen in till Akademiska. På akuten har de gjort i ordning och lagt Calle i ett rum, så att Johanna ska få se honom.
– Han hade ett litet sår ovanför ögonbrynet, annars syntes inget eftersom de lagt en filt över kroppen. Även om han var kall kunde jag inte förstå. Jag ville bara ta med honom hem, säga res dig upp och kom!
Johanna Rydstedt känner både stor sorg och ilska över att Calle inte fick fortsätta leva med henne och barnen.
Sedan flera år tillbaka finns det i Sverige en nollvision om arbetsrelaterade dödsfall. Ändå dör nästan en person i veckan på jobbet – och så har det sett under många år. Calle var en av 44 personer som år 2021 aldrig kom hem. På många sätt var hans öde ett typfall:
90 procent av de som dör i arbetsplatsolyckor är män.
De flesta dödsolyckor sker på mansdominerade arbetsplatser – de hårdast drabbade branscherna är bygg, jord- och skogsbruk, tillverkning och transport.
Att förlora kontrollen över ett fordon eller maskin är det vanligaste skeendet bakom en dödsolycka.
Till och med veckodagen Calle dog på är typisk: flest dödsolyckor sker på onsdagar och torsdagar.
Men på en punkt skiljer sig Calle. Han var betydligt yngre än de flesta andra som dör på jobbet.
Hailey är i dag tre år och kommer inte ihåg sin pappa. Enligt Johanna är hon väldigt lik Calle både i utseende och sätt.
Ingen annan var där när rampen föll över Calle, så exakt hur olyckan inträffade vet man inte. Men det är klarlagt att den fjäder som ska förhindra att rampen lossnar saknades, något som Calle och övriga på jobbet visste. Ändå hade rampen inte lagats.
Johanna har varit – och är fortfarande – både arg och ledsen.
– Ledsen för att han är borta. Arg på situationen: varför fick det här hända? Och varför just han när det finns så många elaka människor som får fortsätta leva?
Och hon har svårt att släppa frågorna kring vad som hände.
– Hann han reagera? Dog han på en gång? Eller fick han ligga där och kvävas till döds?
Johanna har sparat sms:en som hon och Calle skickade till varandra samma morgon som han dog. Hennes sista meddelande hann han aldrig se.
Calles chef döms av tingsrätten till villkorlig dom och dagsböter för att som ansvarig för säkerheten på arbetsplatsen inte gjort tillräckligt för att se till att släpet inte användes. Dessutom ska han betala skadestånd på totalt drygt 105 000 kronor till Johanna, Freddie och Hailey.
Johanna tycker att det känns bra att han fälldes.
– Det blir en slags upprättelse. Och det känns skönt på något vis att det inte bara var Calles fel, som ju körde släpet fastän han visste att det var trasigt.
Enligt åklagaren hade chefen gjort sig skyldig till grovt brott, men tingsrätten höll inte med utan dömer honom för brott av normalgraden. Domen kan överklagas, men Johanna kommer inte att propsa på det. Åklagare Karin Hemrå Forsberg är på semester och ska läsa domen närmare när hon är tillbaka.
Calles chef har hela tiden nekat till brott, och har i förhör sagt att han gett instruktioner om att släpet inte fick användas innan det lagats. Via sin försvarare Michael Niklasson hälsar chefen att han inte kommer att överklaga domen och att han inte vill uttala sig i UNT, mer än att han hoppas att alla involverade nu kan få ro.
Hailey är i dag tre år och kommer inte ihåg sin pappa. Enligt Johanna är hon väldigt lik Calle både i utseende och sätt.
På uteplatsen i Björklinge springer Hailey runt och letar efter sina nappar, och inne i vardagsrummet tittar Freddie på ett barnprogram i väntan på våfflor till middag. Hailey var bara nio månader när deras pappa dog. Men Freddie minns honom, berättar Johanna.
– Vi pratar ibland om vad de och vi gjorde tillsammans, och Freddie kan säga 'kommer du ihåg när pappa gjorde såhär'. Han är ganska ofta ledsen, särskilt i sammanhang när det är många andra pappor. Som när kompisarnas pappor hämtar på skolan. Men aldrig hans.