Hon ersätter Joachim Danielsson som slutar efter elva år på posten och blir därmed den mäktigaste tjänstepersonen i Uppsala kommuns förvaltning.
Hur mycket makt har du?
– Det är politikerna som styr, jag ska se till att deras beslut tas om hand och blir verklighet. Det är ett lagarbete, säger Birgitta Pettersson diplomatiskt.
Men kom igen, visst gillar du att bestämma?
– Jag tycker om att leda och jag är inte rädd för att ta beslut. Men jag kan bara påverka hur besluten ska genomföras.
I det stora hela tycker hon själv att hon har goda ledaregenskaper. Men mer om det senare.
Vi har stämt träff i ett konferensrum i Sigtunas kommunhus, där hon nu gör sina sista månader som kommundirektör, vilket betyder att hon gör samma jobb som stadsdirektören fast i en mindre kommun.
Birgitta Pettersson slevar i sig en medhavd sallad medan vi pratar. Ingen tid att förlora typ, tänker jag och ber henne beskriva sig själv med tre ord.
"Energisk", kommer det direkt, följt av "glad" och sen en viss tvekan innan hon klämmer till med "snabb". Det sista epitetet kan ju uppfattas som både positivt och negativt.
– Ja, det kan gå lite för snabbt ibland, så jag ser alltid till att det finns flera "bromsare" i den närmaste kretsen runt mig, säger hon.
Folk som säger emot alltså?
– Eftertänksamma människor som ställer frågor på vägen, skulle jag säga.
När det gått lite "för snabbt" har hon ibland stött på patrull. Nu senast när Sigtuna kommun skulle omorganiseras mitt under pandemin. Då var det svårt att få med sig alla medarbetare på båten.
– Jag fick informera och fatta beslut via teams, och det var ju inte optimalt. Jag kunde inte möta människor öga mot öga. När del två skulle genomdrivas var pandemin över, så då gick det bra, säger hon.
Birgitta Pettersson är i grunden utbildad lärare med matematik som huvudämne, men här ryms även samhällskunskap och idrott. Särskilt länge hann hon inte vara lärare innan chefandet tog vid. Först som rektor, sen i olika roller med koppling till utbildning. Sist hon jobbade i Uppsala var det som utbildningsdirektör.
Nu tar hon ännu ett steg i karriären, med toppjobbet inom kommunal förvaltning och en lön som väntas ligga några tusenlappar över företrädaren Joachim Danielssons 174 500 i månaden när löneförhandlingen är över.
– Det är faktiskt mitt drömjobb! Annars skulle jag stannat kvar i Sigtuna kommun, som också är ett spännande uppdrag, säger hon.
Framför allt vill hon "sätta Uppsala på kartan".
– Här finns en otrolig potential, jag vill att Uppsala ska blomma ännu mer. Det är alldeles för många som inte vet att Uppsala är Sveriges fjärde största stad. Det vill jag ändra på, säger hon.
I Sigtuna heter chefen Olov Holst (M). Han hamnade i blåsväder 2023 då han anklagades för att bland annat ha fällt olämpliga kommentarer om sina medarbetare och bedriva härskarteknik. Han tog en så kallad time out, men är numera tillbaka som kommunstyrelsens ordförande.
Hur påverkade den politiska turbulensen dig?
– Jag lagar efter läge, och lägger mig inte i politiken. Jag ska verkställa de politiska besluten, oberoende av vem som styr.
I Uppsala väntar en ny chef, Erik Pelling (S), och stora frågor som till exempel byggandet av spårväg. Hon säger att hon är taggad inför uppgiften.
Pelling har själv konstaterat att han anställt en person som har "erfarenhet av förändringsledning i komplexa organisationer".
Kan du översätta det han säger?
– Att leda en kommun är ett diversearbete. Det ska vara full insyn, man ska hålla många nöjda, invånarna förstås, men också näringslivet och besökare. Allt det ska man kunna leverera inom de ekonomiska ramar som finns. Vi ska ta fram underlag så att politikerna kan fatta kloka och väl underbyggda beslut. Det är komplext.
Hon tror att en kommun mår bra av att samarbeta mer över verksamhetsgränserna, ett mål hon satt för Sigtuna och som hon nu kommer ta med till Uppsala. Hon kommer även ta med sig vikten av att hitta relevanta mått som talar om hur en kommun mår.
Birgitta Pettersson andas självförtroende.
– Jag är bra på att jobba med grupper för att få till en förståelse för politiska beslut, men kan även skruva på de beslut som politikerna fattat för att det ska bli bättre för verksamheten, säger hon.
"Uppsala är hennes stad", men hemorten Tierp lämnar hon inte. Hon bor på morföräldrarnas gård, där även sonen Christoffer med sambon Ida och lilla Rut, 1,5 år finns nära. I ett grannhus bor mamma Ivy.
– Vi är fyra generationer på samma plats! Min son och hans sambo arrenderar marken numera, säger hon.
I jordbruket finns nio långhåriga kor av rasen Highland cattle, 190 höns och tre katter.
Ledig tid ägnar hon en del åt musik, det står en flygel i hennes vardagsrum, och så älskar hon att springa längs Tierpsvägarna.
– Jag är långdistanslöpare, det blir runt sex mil i veckan. Ja – och så dansar jag bugg, med min särbo Leif. Vi tävlade i bugg fram till hösten 2022.
Snacka om energiskt, men vad gör du en helt vanlig slappardag?
– Nej, slappa kan jag inte! Löpning är min mentala återhämtning, istället för yoga. Jag älskar att springa långa raksträckor. Men jag tycker om att vara med mina barn och barnbarn och då kanske tempot går ned lite.
Låter helylle! Inga laster i bagaget?
– Skulle vara lösviktsgodis då. Jag vet att man inte ska äta socker, men jag kan inte låta bli, säger hon och får det att låta som värsta synden.