Pelle Åström är teamledare för närvarokoordinatorerna i Uppsala kommun.
Uppsala kommuns närvarokoordinatorer infördes på försök år 2017 och blev sedan kvar permanent. Sju personer jobbar sedan dess på heltid med att hjälpa barn med så kallad problematisk skolfrånvaro – ett problem som ser ut att öka alltmer.
Ofta är det ångestproblematik eller en npf-diagnos som gör att barn inte längre klarar av att gå till skolan. Barnen kan behöva flera olika typer av stöd, och tanken är att koordinatorerna sköter kontakten med både skola, BUP, socialtjänst, habilitering och vårdcentral. Det är ett ansvar som annars hamnar på föräldrarna.
– Det är inte ovanligt att hela familjen är i kris, säger Pelle Åström, teamledare för närvarokoordinatorerna.
Men snart kan allihop försvinna.
Närvarokoordinatorerna samordnar kontakten med alla inblandade aktörer och myndigheter, vilket annars är ett ansvar som hamnar på föräldrarna, enligt Pelle Åström.
Utbildningsförvaltningen kommer nästa vecka att lägga fram ett förslag till politikerna: att flytta de sju miljoner som i dag går till närvarkoordinatorerna och i stället fördela ut dem till skolorna.
Enligt Pelle Åströms egna beräkningar kunde cirka 60 procent av de elever som koordinatorerna hjälpte förra året gå tillbaka till skolan i någon omfattning. Men enligt avdelningschef Viktor Engström har koordinatorernas arbete inte gett önskad effekt. Han hänvisar till en utredning som ligger bakom förslaget, som inte är offentlig ännu.
Förra året hade närvarokoordinatorerna i Uppsala 103 ärenden där rektorer bett om hjälp med frånvarande elever.
– Man kan säga att vi i vissa fall sett effekt men i andra fall har skolorna önskat ett tidigare stöd. Resurserna har inte bedömts ligga tillräckligt nära rektorerna, säger han.
Vad hade varit en godtagbar effekt?
– Det svarar inte utredningen på. Rapporten måste få stå för sig själv och vi måste få en chans att hålla oss till vår process.
Bakom förslaget ligger en utredning där bland annat rektorer fått tycka till om närvarokoordinatorernas arbete.
Alla rektorer är dock inte positiva till förslaget.
– Det skulle vara en katastrof, säger Mikaela Mosca, rektor på Gluntens montessoriskola. Det är otroligt tärande att ha en elev som inte vill gå till skolan. När koordinatorn kommer in blir det en neutral ny kraft som inte är laddad med misslyckanden, som det kan kännas ibland i förhållandet mellan skola och vårdnadshavare.
Kan ni ta över koordinatorernas jobb?
– Nja, det skulle vara om kuratorn tar de uppdragen. Men jag upplever inte att vi har erfarenheten själva, så den får vi i så fall jobba upp. Men det tar tid.
Mikaela Mosca, rektor på Gluntens montessoriskola, har haft mycket kontakt med närvarokoordinatorerna genom åren. " Det är en större hjälp än man kanske kan förstå om man tittar utifrån", säger hon.
För Ebba, vars barn blev hemmasittare efter en sjukdom för två år sedan, har koordinatorerna spelat en avgörande roll. Det första året var hon tvungen att sjukskriva sig på heltid för att klara av alla kontakter med fysioterapeut, psykoterapeut, läkare och skola.
– Ingen hjälpte mig att hjälpa mitt barn. Efter ett tag vågade jag inte be om mer hjälp, för att det bara skulle leda till fler uppgifter för mig och jag orkade inte.
Livet blev betydligt enklare när närvarokoordinatorn kopplades in, berättar Ebba.
– Hon blev som mitt barns advokat, jag visste ju inte alltid själv vad jag kunde kräva för hjälp. Hon har hjälpt mig att överleva.
Ebbas barn tog sig tillbaka till skolan – och hon till sitt jobb – med hjälp av en närvarokoordinator. Bilden är en genrebild.
I dag går Ebbas barn till skolan varje morgon, även om det inte alltid blir en hel lång skoldag. Den största framgångsfaktorn har varit närvarokoordinatorn, säger Ebba bestämt. Att koordinatorerna nu kan försvinna gör henne orolig.
– Vad gör jag om mitt barn börjar må sämre igen? Ska jag börja om från början?
Den 26 september ska politikerna i utbildningsnämnden fatta sitt beslut om förslaget. Ett visst samordningsansvar och stöd till rektorerna kommer att ligga kvar hos utbildningsförvaltningen, förklarar Viktor Engström. Men om politikerna röstar ja, kommer åtminstone fem av sju miljoner att tas från koordinatorerna och läggas på de kommunala och fristående grundskolornas skolpeng.
Det blir då upp till varje enskild rektor att bestämma hur pengarna ska användas.
Pengarna som i dag läggs på närvarkoordinatorernas tjänster, ska till största del omfördelas till rektorerna, enligt förslaget.
Uppsala har 81 grundskolor. Hur mycket är fem miljoner i praktiken?
– Det kommer att fördelas per elev, men eftersom det bara är ett förslag så är det inte preciserat hur mycket pengar det kommer innebära för varje rektor, säger Viktor Engström.
Hur ska ni då säkerställa att det här ger bättre effekt?
– Därför att huvudtesen är att det behövs tidigare operativa insatser som måste styras av rektor. Och rektorerna har själva uppgett att de inte fått möjlighet till stödet så tidigt som de behöver.
Pelle Åström tycker inte att utredningen visar alla risker med att ta bort närvarokoordinatorerna.
Pelle Åström är tveksam till utredningen bakom förslaget.
– Jag är orolig för att politikerna nu ska fatta beslut baserat på en utredning som inte visar alla risker.
Och vad är riskerna, enligt dig?
– Att fler elever blir hemma och fler föräldrar blir sjukskrivna när man splittrar upp stödet. Samhällsekonomiskt kan det bli en katastrof.
Fotnot: Ebba heter egentligen något annat.