Uppsala kommun har sedan 2017 en särskild grupp som ska hjälpa elever tillbaka till skolan. Antalet ärenden hos dem ökar stadigt.
Höstterminen 2022 var 243 elever i årskurs 1–9 i Uppsala hemmasittare. Det motsvarade 1,2 procent av alla elever i kommunens grundskolor. Detta är nästan en tredubbling jämfört med hösten 2018, då 89 elever satt hemma.
De här eleverna är enligt statistiken borta från skolan 50 till 100 procent av tiden, och kan därmed klassas som hemmasittare eftersom de har "en långvarig problematisk skolfrånvaro".
Det finns också många elever som riskerar att hamna där. Statistiken visar nämligen att mer än var tionde elev i Uppsala hösten 2022 var frånvarande mellan 20 och 50 procent. Totalt handlade det om 2 308 elever (11,9 procent) som alltså inte var i skolan uppemot halva skolveckan. 2018 var siffran 1 028.
– Uppsala följer trenden i landet. Ungefär såhär mycket ökar frånvaron överallt.
Det säger Christian Wettergren, ordförande för föräldranätverket Rätten till utbildning, som tagit fram siffrorna genom att begära ut statistik från 70 kommuner över både giltig och ogiltig frånvaro.
Christian Wettergren är ordförande för Rätten till utbildning, ett nätverk bestående av föräldrar till barn med funktionsnedsättningar. De har tagit fram statistik över skolfrånvaro i 70 kommuner – totalt omfattar statistiken cirka 350 000 elever.
Under 2020, när pandemin härjade som värst, sköt frånvarosiffrorna i höjden. Och nu verkar frånvaron ha stabiliserats på en hög nivå, konstaterar Christian Wettergren.
– Vi hoppas att man utifrån de här siffrorna sätter in åtgärder för att försöka få tillbaka de elever som hamnat snett efter pandemin. Både åtgärder för hemmasittarna och för de som är borta 20 till 50 procent, så att inte de också växer in i en situation där de blir hemmasittare. Enligt forskningen börjar kunskapsinhämntingen påverkas negativt redan vid 15 procents frånvaro.
Studier visar att en stor del av hemmasittarna har någon form av npf-problematik, alltså neuropsykiatriskt funktionshinder som exempelvis adhd eller autism.
– Det här visar på bristerna i omhändertagandet av våra barn. I regel har den problematiska skolfrånvaron föregåtts av problematisk skolnärvaro: man har varit länge i skolan utan att få den anpassning man behövt. Men enligt skollagen har alla barn rätt till undervisning utifrån sina förutsättningar, säger Christian Wettergren.
Vilken typ av anpassningar skulle behövas?
– Framför allt fler små undervisningsgrupper. Men också ökad kompetens om npf bland skolpersonal.
Enligt forskning har 75 procent av hemmasittarna en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som till exempel adhd eller autism.
Sedan 2017 har Uppsala kommun så kallade närvarokoordinatorer som ska hjälpa elever tillbaka till skolan. Gruppen – som består av socionomer, specialpedagoger och speciallärare – har genom åren växt från tre till snart sju personer.
– När en skola försökt men inte lyckats med insatserna kan vi kliva in med en samordnande funktion, vilket många föräldrar önskar. Vi utreder vad eleven behöver för stöd och hjälper skolan och familjen att ge det stödet, säger Pelle Åström, som är teamledare.
"Den nyrepressiva eran med hårdare tag drabbar ofta barn med npf hårt, då de har problem med impulskontroll och uppmärksamhet. Vuxna i skolan behöver förstå detta och inte straffa barnen utan stötta dem", säger Christian Wettergren.
2017 lyckades gruppen få tillbaka eleverna i 30 procent av fallen, i dag är siffran drygt 60 procent.
– En anledning är att skolorna i dag är mycket bättre på att registrera frånvaro, vilket gör det lättare att sätta in tidiga insatser. Tiden är en nyckel, säger Pelle Åström.
Men hur bra ni än jobbar kommer ju allt fler som behöver hjälp?
– Ja, och vi önskar vi visste varför. Det är något systemfel någon annanstans. Nu sitter en grupp på kommunen och analyserar frånvarostatistiken för att bland annat försöka förstå varför frånvaron ökar och vilka skolor som behöver kompetenssatsningar.