Enligt Göran Hägglund har nämnden två veckor på sig att ta ställning till ett ärende efter att arbetsmarknadens parter inte kommit överens om stridsåtgärderna ska klassas som samhällsfarliga eller inte.
Region Uppsalas anmälan om att konflikten börjar bli samhällsfarlig kan bli ett av de första ärendena som landar på Göran Hägglunds bord. Den centrala nämnden som han leder, och som ska avgöra om en arbetsmarknadskonflikt är samhällsfarlig, sattes samman i samband med att Kommunals strejkvarsel i april.
Men någon ström av ärenden till nämnden har det inte varit. Senast en motsvarande nämnd fattade ett beslut var 1995. Då handlade det om en vårdstrejk i Norrbotten. Den gången bedömdes strejken inte vara samhällsfarlig.
Den pågående konflikten har ännu inte lett till att något konkret fall har nått så långt som till Göran Hägglunds skrivbord. Men han säger att sannolikheten att nämnden får jobba i skarpt läge ökar ju längre tiden går.
– I takt med att nya stridsåtgärder adderas blir bieffekterna tydligare. Och då ökar också risken för att samhällsfarlighet uppstår. Det kan bli en ketchupeffekt när det går från ingenting till ganska mycket. Men det är än så länge skrivet i stjärnorna, säger Göran Hägglund, när UNT når honom på telefon under en promenad i ett naturområde i hemtrakterna utanför Jönköping.
Han säger att förutsättningarna den här gången helt annorlunda jämfört med det förra avgörandet 1995.
– Nu kan vi ha digitala möten, vilket man inte kunde på den tiden. Det påverkar förstås möjligheten till skyndsamhet.
Samtliga nio ledamöter måste delta i mötet när ett beslut fattas. Nämnden har två veckor på sig efter att de fått in ett ärende. Under nämndens prövning pausas stridsåtgärderna. Kommer nämnden fram till att stridsåtgärderna är samhällsfarliga stoppas de. Besluten fattas med enkel majoritet, vilket innebär att fem ledamöter måste rösta ja för att stoppa en varslad strejk eller annan konfliktåtgärd.
I nämnden finns tre ledamöter från vardera arbetsgivarparten respektive de fackliga organisationerna. Dessutom är det tre opartiska ledamöter, där Göran Hägglund, tidigare socialminister, är en. De övriga två har en bakgrund i Arbetsdomstolen och Medlingsinstitutet.
– Jag förutsätter att alla ledamöterna kan lyfta sig över sin ordinarie roll och se opartiskt på de ärenden vi får in. Annars skulle det räcka med att vi tre oberoende fattade besluten. Syftet är att den här ordningen ska möjliggöra legitima stridsåtgärder samtidigt som det inte ska äventyra livet för enskilda. Jag tycker det är en ganska elegant lösning, säger han.