Francesco Kovács fick Ungerns förtjänstmedalj i guld 2012 för sin upplysningsverksamhet om kommunismens terror.
Francesco Kovács var 16 år och året var 1945 när han tillfångatogs för att han deltagit i motståndet mot den sovjetiska ockupationsmakten i Ungern. Den sovjetiska armén deporterade honom till Gulag, och Francesco Kovác satt nio år i arbetsläger i Sibirien innan han frigavs 1953.
Året därefter kom han till Uppsala, där han kom att bo i resten av sitt liv. Det blev hans livsuppgift att berätta om det han blivit utsatt för och om kommunismens terror, som han menade att det fanns en stor okunskap kring. När UNT intervjuade Francesco Kovacs 2018 var han 89 år och höll fortfarande föreläsningar. Han har även gett ut en bok om sin tid i fångenskap, "En överlevares dagbok". Även boken "I Stalins våld, fånge 794 berättar" från 2012 bygger på Francesco Kovács erfarenheter, medförfattad av Jan-Åke Lindahl.
I januari i år, kort före att han skulle fylla 95, somnade Francesco Kovács in.
Kerstin Ganeva, som varit vän med Francesco sedan 60-talet, är en av de som sörjer honom.
– Jag blev så oerhört ledsen när jag fick veta. Han var en väldigt god vän, han kom alltid glad och pigg och stöttade i svåra lägen. Han hade mycket levnadsglädje trots att han upplevt så mycket hemskt. Det är beundransvärt, säger hon.
Francesco efterlämnar fru och tre barn, samt barnbarn och barnbarnsbarn.
Francesco Kovács med sin bok, En överlevares dagbok, som gavs ut 2017.