37-årige Rawa Majid från Uppsala, "Räven", pekas ut som ledare för det kriminella nätverket Foxtrot. Han har de senaste veckorna varit en av de absolut mest omskrivna personerna i Sverige.
Hans konflikt med en annan hög ledare i Foxtrot – 33-årige Ismail Abdo, "Jordgubben" – ska enligt polisen ligga bakom de senaste veckornas våldsvåg i bland annat Uppsala. Anhöriga har dödats och skadats, liksom personer som inte har någon koppling alls till gänget.
UNT har tidigare skrivit om att det uppstått en personkult kring Räven och att media bidragit till det.
Amir Rostami, kriminolog som under många år forskat kring gängkriminalitet, tycker att media gett Rawa Majid en alltför upphöjd position.
– Hans varumärke har fått betydande draghjälp av medierapporteringen, säger Amir Rostami.
Att ett kriminellt nätverk är hierarkiskt kan göra att det av utomstående uppfattas som starkt, säger Amir Rostami. Men det behöver det inte alls vara. I stället avgörs styrkan snarare av nätverkets förmåga att fatta strategiska beslut som är gynnsamma på lång sikt. Och dit hör inte öppet våld.
– Att skjuta folk på öppen gata eller att skjuta anhöriga är ibland ett tecken på svaghet. Mognare organisationer använder våld när det är ytterst nödvändigt och symboliskt eftersom våldet synliggör deras verksamhet, vilket gör att övriga samhället måste agera.
Att Rawa Majid inte hållit en mer låg profil i Turkiet, där han bor sedan en tid tillbaka, visar också på ostrategiskt tänkande enligt Amir Rostami.
– Det kan sätta press på Turkiet och resultera i att han förlorar sitt turkiska medborgarskap och med det sin trygghetszon.
Att skjuta anhöriga innebär att en ny gräns passerats vad gäller gängvåldet. Det gör det också svårare att få stopp på skjutandet, enligt Amir Rostami.
– Det som krävs för att få stopp på våldsspiralen är förmodligen att någon av ledarna åker dit eller dör eller att man lyckas medla. Ju fler nära och kära som drabbas desto mindre är sannolikheten att kunna skaka hand.
De senaste åren har vi sett en rad gränser passeras, förutom att skjuta anhöriga tycks man också strunta i om utomstående dödas. Vilka gränser finns kvar för kriminella att passera?
– Bara fantasin sätter stopp. Det finns ingen yttre gräns. I Latinamerika ser vi ett kartellvåld som nästan är värre än Islamiska statens (IS).