Det säger Gunilla Svedström, verksamhetschef för psykiatrin vid Akademiska sjukhuset. Hon understryker att det är ett förslag:
– Risk- och konsekvensanalyser av förslaget utifrån såväl verksamhets- som patientperspektiv ska göras tillsammans av arbetsgivare och representanter för personal, fack och brukarorganisationer, säger Gunilla Svedström.
När analyserna är gjorda skulle det kunna bli så att förslaget att stänga vårdplatserna på 114 dras tillbaka. Men Gunilla Svedström betonar att förslaget också innebär en utveckling:
– Vi har inte något mobilt vårdteam nu och om vi kan skapa ett sådant skulle det säkert vara bra för många patienter.
LÄS MER: Protester mot stängning av vårdplatser
LÄS MER: Vårdplatser tas bort av budgetskäl
En av flera som kontaktat UNT med anledning av förslaget av stänga 114 är Sofia Grunditz som är djupt upprörd och besviken:
– Var är barnkonsekvensanalysen i förslaget om att stänga mellanvårdsplatserna vid psykosavdelning 114? Heldygnsplatser är viktiga för såväl psykospatienter som för deras anhöriga, säger Sofia Grunditz.
Hennes man har periodvis haft behov av att bo och vårdas på avdelningen, och att det varit möjligt har gjort att de har ett fungerande familjeliv trots hans sjukdom.
– Ett mobilt team kan inte ersätta en heldygnsplats i öppenvård som gör att han får det lugn och den tillsyn han behöver när hans sjukdom gör att han inte klarar sig hemma. 114 ger också mig och barnen den avlastning och det lugn vi behöver. Barn ska inte behöva se en förälder vara så sjuk som en psykotisk människa kan bli, säger Sofia Grunditz.
Mellanvårdsavdelning 114 är det som gjort det möjligt för familjen Grunditz att hålla ihop, för Sofia Grunditz att arbeta och satsa på en forskarkarriär, och för hennes man att då han återhämtat sig efter sjukdomsperioder sköta ett högkvalificerat arbete som programmerare.
I stället för att ta bort de sista mellanvårdsplatserna borde de platser som försvunnit de senaste åren återskapas anser Sofia Grunditz:
– Tidigare fanns 23 platser, nu hotas de sista kvarvarande nio platserna. Det är fullkomligt idiotiskt, säger Sofia Grunditz.
Hon betonar att det inte är fråga om att mobila vårdteam inte kan vara till stor nytta, men de är inte ett alternativ till öppna mellanvårdsplatser. Båda vårdalternativen måste finnas.
Sofia Grunditz får starkt medhåll av en person aktiv i Balans, en förening för depressiva och bipolära patienter och deras anhöriga. Denne säger att den stora fördelen med 114 är att det är en öppen avdelning där patienter kan få hjälp att få till fungerande vardagsrutiner och samtidigt vila från den egna vardagen i hemmen:
– De som har dåliga erfarenheter av slutenvården kommer av ren rädsla inte att söka dit förrän sjukdomen gått mycket långt. För dem är 114 ett bra alternativ. Mobila team som kommer hem till patienter är inte dåligt, men de är inte tillräckliga, öppenvård dygnet runt behövs också, säger hen.
En tidigare patient på 114 som kontaktat UNT men vill vara anonym ger samma bild som Elsa Kjellander:
– Att blanda patienter som lagts in på slutenvård med patienter i öppenvård som i förslaget där fyra platser för psykospatienter öronmärks på den slutna avdelningen 1, är riktigt dåligt. Jag har varit på slutenvård. Det var oerhört stressande och en helt annan miljö än i öppenvården. Jag hade inte levt i dag om 114 inte funnits.