I den villa i Sunnersta där Mollys farm har sina lokaler står barnen i toalettkö på övervåningen innan det är dags att gå ut. De som är klara på toaletten går tillbaka till kön och väntar på att deras kompisar ska bli färdiga.
Ordning och reda är nyckelord för förskolan Mollys Farm.
Några inslag i verksamheten, som det ständiga köandet och att tvååringar ska börja lära sig kungalängder och sjunga opera, kan man se som lite udda om man jämför med andra förskolor. Men det finns också information som gjort att kommunen inlett ett tillsynsärende mot Mollys Farm. I mars kom kommunen med ett föreläggande där man kräver att flera brister ska åtgärdas.
LÄS MER: Förskola kan förlora tillstånd
Men det har förekommit kraftig kritik tidigare, både mot verksamheten och mot den tidigare ägaren och nuvarande förskolechefen Elisabet Mörnborgs ledarstil.
– Den förskolan borde ha blivit anmäld för länge sen. Att ingen gjort det fastän många varit förskräckta av vad de sett och hört säger en del om den förre ägaren, säger en förälder som haft barn på Mollys Farm under en period för knappt tio år sedan.
Men det finns också en helt annan bild.
– Vi är jättenöjda. Vi har haft båda våra barn här. Och det man ser är att barnen från Mollys är de som är bäst skolförberedda när de kommer till skolan sen, säger en annan förälder.
UNT har pratat med ett tiotal tidigare anställda, som arbetat vid Mollys Farm under olika perioder de senaste tio åren, plus ett antal föräldrar.
De missnöjda föräldrarna, som nu tagit sina barn från förskolan, säger att de som kommer med kritik blir utfrysta och särbehandlade. Flera föräldrar, som haft barn under olika perioder vid Mollys Farm, beskriver förskolan närmast som en sekt. Målet med verksamheten har bara varit att plocka ut så stor vinst som möjligt, menar de.
Elisabet Mörnborg, som har drivit Mollys Farm i 20 år, beskrivs av båda sidor som en karismatisk person med egna idéer om förskolans pedagogik. Förskolechefen sitter mest tyst under vårt samtal och efteråt säger Claes Jonson att jag inte får citera varken henne eller hans fru, Malin Ericsson, som anmälts till Bolagsverket som firmatecknare i bolaget. Enligt Claes Jonsons beskrivning agerar han och Malin Ericsson som gemensamma ägare till förskolan inför personal och föräldrar, även om det är han som formellt är ensam ägare till bolaget.
– Vi har tagit ett beslut att det bara är jag som uttalar mig i media om Mollys Farm, säger han.
Av dem som jobbat där tidigare vittnar många om en närmast diktatorisk styrning och orimliga arbetsvillkor. Flera berättar att de som unga och oerfarna fick ett orimligt stort ansvar för barnens säkerhet.
– Många gånger kunde jag vara ensam med 15–20 barn i flera timmar. Vad skulle jag ha gjort om det hänt något? Nu efteråt förstår jag hur livsfarligt det var, säger en tidigare anställd.
Enligt de nya ägarna, som själva haft sina barn på Mollys Farm, handlar tillsynsärendet enbart om den turbulens som uppstod då den förra ägaren trappade ner sitt engagemang.
– Vi känner att vi fått stöd från alla befintliga föräldrar i de förändringar vi genomför. När Elisabet kom tillbaka som ansvarig förskolechef lade sig lugnet på en veckas tid, säger Claes Jonson.
Någon fara för barnens säkerhet har det aldrig varit, menar man.
– Mollys har aldrig haft några problem med säkerheten. Barnens säkerhet kommer alltid i första hand, säger Claes Jonson.
Kommunen konstaterar dock i sitt föreläggande att det varit brister. Bland annat föreskriver man att Elisabet Mörnborg inte ska vara ensam i barngrupp på grund av sin synnedsättning, eftersom det finns en risk för att hon inte kan garantera barnens säkerhet.
Det är svårt att få någon som berättar om Mollys Farm att gå ut med sitt namn. Några hänvisar till att de inte vill att barnen, som bor i samma område som förskolan, ska hamna i kläm. Andra uttrycker rädsla för repressalier och hänvisar till att ägarna anlitat en advokat i diskussioner med tidigare anställda.
Claes Jonson tillbakavisar att han skulle lägga munkavel på någon. Han säger dock att man i förhandlingarna med de tidigare anställda betonat vad som står i kollektivavtalet om bland annat sekretess.
– Det är allvarligt om man sprider sekretessbelagda uppgifter, säger Claes Jonson.
Uppgifterna han hänvisar till är ett protokoll från kommunens inspektionsbesök i mars i år. I protokollet, som även UNT har tagit del av, röjs inga uppgifter om enskilda barn eller föräldrar. Däremot beskriver de anställda återkommande kränkningar. Kommentarer av typen ”Du är helt dum i huvudet” och kränkande tillrättavisningar inför barnen, är vanliga. Matbeställningarna har under lång tid varit för snålt tilltagna. Man har, enligt de anställda, inte tagit in vikarier när någon varit borta och den pedagogiska personalen har tvingats sköta städning och utföra privata arbetsuppgifter åt den tidigare ägaren, vilket lett till underbemanning i barngrupperna.
De här uppgifterna bekräftas av flera tidigare anställda som UNT har varit i kontakt med.
Vad är skadan om anställda vid kommunens tillsyn uttrycker kritik mot verksamheten?
– Det är principiellt bra om anställda kan påpeka om det finns missförhållanden om man först försöker ta upp det med huvudmännen. Men jag vill inte kommentera de förhandlingar som har förts med tidigare anställda, säger Claes Jonson.
I det här fallet är det ju uppgifter som bekräftas av flera andra.
– I den andra vågskålen ligger att förskolan bedrivits under 20 års tid med extremt nöjda kunder, det vill säga föräldrar och barn, där barnen bevisligen lärt sig mycket mer än barn på andra verksamheter. Och då kan man fråga sig om verksamheten är till för de anställda eller för barnens skull, säger Claes Jonson.
Många av dem UNT talat med vittnar om hur barnen behandlats olika.
– Elisabet hade en godisskål inne på sitt kontor. Ibland fick något barn följa med in dit och fick en bit godis som de sen fick ta med sig ut och äta bland de andra barnen. Några barn fick aldrig följa med in på kontoret. Och det måste ha varit hemskt för dem, säger en av de tidigare anställda.
Olikhet är dock inget man ryggar för på Mollys. När UNT 2009 gjorde ett reportage från Mollys Farm var rubriken ”Förskolan som vågar vara orättvis”. Claes Jonson beskriver det som en del av Elisabet Mörnborgs pedagogik.
– Elisabet uppmärksammar enskilda barn och ger dem egentid med henne eller en chokladbit för att de behöver det just då. Men det jämnar självklart ut sig över tiden.
Både föräldrar och tidigare anställda beskriver matsituationen som ett problem på förskolan.
– Min son grät av hunger när han kom hem. Jag frågade honom om han inte sagt till att han ville ha mer. Och han svarade att han räckt upp handen, men att Elisabet inte sett det. De fick ju inte prata under lunchen heller, säger en förälder som har tagit sitt barn från Mollys Farm.
Det var bara Elisabet Mörnborg som fick säga varsågod när det var dags att äta. Om hon fick ett telefonsamtal fick barnen sitta och vänta i upp till en halvtimme. Om något barn ville ta mer mat skulle de fråga förskolechefen först.
– Barnen fick inte själva lägga på mat heller, det gjordes ofta av de äldre barnen åt de yngre. Och det blev ju väldigt ojämnt, säger en av de tidigare anställda.
En annan tidigare anställd berättar om ett tillfälle då ett av barnen tvingades sitta kvar tills maten var uppäten. Det slutade med att barnet kräktes.
Claes Jonson säger att reglerna runt lunchen handlar om att lära barnen grundläggande hyfs, men att andra i personalen självklart måste ta över ansvaret om Elisabet är förhindrad att närvara.
– Jag kommer självklart ändra på många saker nu när jag är ny ägare till verksamheten, säger Claes Jonson.
En förskollärare som jobbat under en lång period på Mollys farm vill heller inte gå ut med sitt namn, men berättar att han inte känner igen sig i de beskrivningar som förekommit under den senaste tiden.
– Jag tycker det funkade bra så länge jag jobbade där. Det har varit en viss typ av pedagogik med en del regler. Jag skulle kanske inte kalla dem för strikta, men man kan säga att ordning och reda har varit en ledstjärna för Mollys, säger han.
Nu har barnen köat färdigt och gått ut på gården. Alla barnen sitter i en ring på kanten till sandlådan. Inga barn springer omkring och leker. Det stämmer med det som många berättat, att barnen inte får vara på gräsmattan för att den inte ska bli förstörd. Fler förtryckande regler, eller bara ordning och reda?
Det beror på vem man pratar med.