Finn har på sin fritid specialiserat sig på street-fotografering, där han fångar människor och spontana ögonblick på gator runtom i världen och hemma i Uppsala. En stor del av bilderna har hamnat i tjocka fotoböcker. Även Sivia torg ska få en bok.
Sivia torg
Det var år 2015 som Finn Calander förstod att något var på väg att hända med Sivia torg.
Själv har han bott i området sedan sent 1990-tal och sett hyresgäster, restauranger och butiker komma och gå. Sivia torg, som 1962 invigdes som ett modernt köpcenter med bostäder ovanpå, har med åren blivit alltmer slitet och omodernt.
– Först skulle de ju renovera, och då tänkte jag att nu är det bäst att vara med. Men sakta började förfallet öka, och 2019 var det inte fråga om att renovera längre utan det skulle rivas. Då var det bara att fortsätta fota, säger Finn.
Ja, vid sidan om arbetet vid Uppsala universitet har Finn ägnat över 50 år åt sitt största intresse: fotografi. Den stil som växt fram kallar han för "dokumentär och svartvit". Och kanske krävdes just ett dokumentärt öga för att komma på tanken att börja fotografera Sivia torg.
De senaste åtta åren har det blivit ett tusental fotografier. Att så länge ha linsen riktad mot en byggnad har resulterat i en speciell relation.
– Jag blev ju förälskad i Sivia, säger Finn och skrattar. Det är en epok, inte så vansinnigt vacker men en typbyggnad för miljonprogramsarkitekturen.
Vad Finn Calander kommer att sakna mest nu när Sivia är borta? "Att jag inte hann gå på Lucullus och äta plankstek! De öppnade 1967 och gamla kollegor till mig har sagt att 'åh, där hade jag min första dejt' eller 'där hade vi vår bröllopsmiddag'."
Den 16 februari 2023 jämnades Sivia torg slutgiltigt med marken och Finn tog sitt sista fotografi. Hyresgästerna är borta och i stället ska här byggas hotell med takpool, kontor, butiker och matställen.
Det som hänt är helt i linje med den "enorma omdaning" av Uppsala, som enligt Finn pågått sedan 1950-talet och där Uppsalabor med lägre inkomst successivt har flyttats längre och längre bort från stadskärnan.
– Historiskt har universitetet, regementet, slottet, domkyrkan – makten och det finkulturella – legat väster om ån. Östra sidan var för borgerskapet och hantverkarna.
Sin allra första kamera – en så kallad Nikkormat – köpte Finn Calander år 1969, efter att ha sett filmen "Blow-up" och blivit inspirerad. Med åren växte en stil fram som han beskriver som "dokumentär och svartvit".
Sivia torg var inget problem, menar Finn, förrän Uppsala konsert och kongress (UKK eller "ukken", som Finn säger) byggdes.
– Med ukken blev området en del av centrum och då låg den där betongklossen och störde utsikten, säger han.
Själv tillhör han de som gynnas av moderniseringen; han uppskattar crossover-restaurangerna som ersatt de gamla pizzahaken.
– Men det händer något med staden. De som bodde i Sivias relativt billiga hyresrätter, vart har de tagit vägen? Jag kan tycka att det är lite sorgligt.
I åtta år dokumenterade Finn Calander Sivia torg – ändå tills det jämnades med marken. Finn konstaterar att en tidsepok gått i graven, och han kommer inte att fotografera uppbyggnaden av det nya Sivia. "Nej, det skiter jag i", säger han.