– Man vill gärna klona sig gånger fyra. Har vi många svårt sjuka barn som skulle behöva en sköterska hos sig hela tiden blir det en etisk stress, för vi har inte den bemanningen, säger Mikaela Portman.
Mikaela Portman jobbade inte själv natten i februari i fjol då en tidigare frisk treårig flicka dog på barnsjukhuset ett halvt dygn efter att hon kommit in till barnakuten, av vad som senare visade sig vara hjärtmuskelinflammation.
Den utredning som sjukhuset själv gjort av fallet visar att det var överbeläggning på hela barnsjukhuset, att personalen inte räckte till för antalet patienter och att många rutiner brustit. Enligt utredaren Claes Juhlin, som pratat med dem som jobbade på barnsjukhuset under de aktuella passen, mådde många i personalen mycket dåligt efter dödsfallet.
– Många tänkte att varför gjorde jag inte si eller så. Och de som lider mest är ofta de som inte haft ansvaret men som känner att de kanske borde förstått eller gjort något annorlunda, säger han.
Mikaela Portman konstaterar att det måste varit fruktansvärt för hennes kolleger.
– Tack och lov är det väldigt få barn som dör. De gånger det sker handlar det i regel om barn som varit multisjuka och då har dödsfallet varit mer väntat, säger hon.
Carl-Fredrik Arnell är sjuksköterska på en av Akademiska sjukhusets vårdavdelningar för barn. Även där är det ovanligt att barn dör.
– Jag har varit med om några få dödsfall på avdelningen. Även om de inte var oväntade har man efteråt funderat över om man kunnat göra något annat eller något mer. Det är hemskt att känna, säger han.
Enligt en undersökning som Vårdförbundet gjort känner 51 procent av landets sjuksköterskor så kallad etisk stress, som en följd av resursbrist. Etisk stress är att inte kunna agera utifrån vad man anser vore rätt, som att inte hinna ge en patient den omvårdnad man skulle vilja. Konsekvensen av resursbristen läggs alltså på medarbetarna, som tvingas till svåra prioriteringar när de är för få.
– Det behövs mer personal på hela barnsjukhuset, säger Carl-Fredrik Arnell som vid sidan av sin sjukskötersketjänst är skyddsombud för Vårdförbundet.
Belastningen på såväl barnakuten som resten av barnsjukhuset skiljer sig åt väldigt mycket från dag till dag, enligt Mikaela Portman och Carl-Fredrik Arnell. Vissa dygn kan vara relativt lugna, medan andra är mycket hektiska.
Det är i regel på barnakuten som det blir tuffast, eftersom man måste ta emot alla oavsett hur fullt det är.
– Totalt har vi 10 britsar på barnakuten, vilket är på tok för lite med tanke på att vi tar emot 60–90 barn om dagen. När vi har barn på alla britsar och ett akut sjukt barn kommer är det stressigt att strukturera om barnen. Uppsala växer, men inte barnsjukhuset. Och även om vi har ett väldigt bra samarbete med vårdavdelningen är det inte säkert att de kan avlasta oss, för de kan ju också ha väldigt mycket, säger Mikaela Portman.
Ni har hand om sjuka barn, är ni rädda för att göra fel?
– Ja och nej. Vi gör ju rätt för det allra mesta. Även om det en stor del av tiden är en tuff arbetssituation så gör vi ett jäkla bra jobb, och har ett fantastiskt samarbete mellan avdelningarna på barnsjukhuset, säger Carl-Fredrik Arnell.
– Ja, tack och lov. Och så har man ju nästan alltid möjlighet att bolla tankar med en kollega, säger Mikaela Portman.