Sten Widmalm är professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och leder forskningsprojektet Öppet samhälle. Han ser tecken i tiden på ökad intolernas och mindre öppenhet.
UNT har i flera artiklar skildrat hur yrkesgrupper som politiker och högskoleanställda tvingas utstå hat och hot.
Men en demokrati förutsätter att det går att föra öppna samtal om intressekonflikter och samhällsproblem och att en mångfald av åsikter kan finnas bredvid varandra. Samhällsklimatet får inte skapa en tysthetskultur där medborgarna censurerar sig själva för att de inte vågar lufta sin åsikt av rädsla för påhopp.
I dag finns allvarliga signaler om att det inte är så. Det framhåller statsvetarna Sten Widmalm och Thomas Persson vid Uppsala universitet i en studie de gjort. Studien bygger på svar i den nationella SOM-undersökningen 2021, där svenskar svarar på en rad frågor om olika attityder.
Flera resultat överraskade forskarna.
– Vi såg väldigt höga siffror när det gäller hur många som anser att grupper man ogillar borde få vissa rättigheter inskränkta. Det måste vi titta mer noga på för det har direkta effekter på om vi kan ha en bra samhällsdebatt, säger Sten Widmalm, professor.
Forskarna bad de svarande att utifrån en lista över grupper i samhället peka ut om det var några man ogillade starkt.
Tre grupper hamnade tydligt i topp med störst andel ogillare. 16,8 procent pekade ut abortmotståndare, 17,4 procent vaccinmotståndare, och 22,8 procent Sverigedemokrater som grupper man ogillar starkt.
Man får tycka illa om andra, påpekar Sten Widmalm. Även om grupperna i toppen inte var de forskarna trott, så var det som verkligen väckte deras häpnad just att många verkar vara beredda att inskränka ogillade gruppers rättigheter.
Exempelvis anger 34 procent att den grupp man ogillar inte borde få anordna eller delta i demonstationer, 21 procent tycker inte att de borde få uttrycka sina åsikter i tal och skrift och 45 procent anser inte att de ska få ställa upp i riksdagsval. 64 procent tycker inte att någon ur gruppen de ogillar ska kunna bli statsminister.
Demokrati men inte för alla. Det finns grupper som svenskar inte vill ska höras i debatten.
Det här reser frågor om hur stark den politiska toleransen i Sverige egentligen är, menar forskarna.
– Här talar vi om allvarliga inskränkningar i personers fri- och rättigheter som påfallande många tycker är rimliga att göra. Det förvånade oss, säger Sten Widmalm.
I svaren finns samtidigt saker som han vill lyfta fram som positiva. Etniska grupper och minoriteter som romer, samer, eller mer generellt invandrare pekades ut av få eller mycket få. Inte heller sexuell läggning orsakar något starkt ogillande.
– Det här indikerar ju att det inte finns en bred massa i samhället som hatar exempelvis minoriteter. Här skulle jag säga att Sverige sticker ut positivt. Det är väldigt goda nyheter, säger Sten Widmalm.
Forskarna försöker även fånga in signaler om tystnadskultur och självcensur. Resultatet blev nedslående. 54 procent uppgav att de helt eller delvis instämde i påståendet: "I dagens politiska klimat kan jag inte öppet uttrycka mina åsikter eftersom andra kan tycka de är stötande".
Det vittnar om att det politiska klimatet i Sverige präglas av en "generellt utbredd självcensur bland sympatisörer hos alla politiska partier", skriver forskarna.
– Det här är en riktigt varningsklocka. Vi har redan satt i gång en ny undersökning för att titta på i vilka sfärer det här är ett problem. I familjen, på sociala medier, i det offentliga, eller är man rädd för vad arbetsgivaren ska tycka, säger Sten Widmalm.
Studien undersöker också kopplingar mellan intolerans och otrygghet. Där finns klara tecken på att fler svenskar upplever en ökad otrygghet. När människor upplever sig hotade minskar deras tolerans, det är väl känt i forskning sedan tidigare, påpekar Sten Widmalm:
– Men tolerans är en grundbult i en demokrati. Det här indikerar något som vi måste ta tag i. Det finns begripliga skäl till att människor upplever mer hot och otrygghet i dag, och det måste tas på allvar.
En fungerade demokrati innebär inte att det råder konsensus och att alla tycker lika. Den viktigaste poängen är att demokrati är det fredligaste sättet att hantera olikheter och motsättningar på, menar Sten Widmalm. Men vi måste vara beredda på att lämna ifrån oss makt till dem vi inte gillar.
– Känner sig folk allvarligt hotade av yttre faktorer, nära eller på långt håll, får du en sjunkande benägenhet att acceptera olikheter. Det ger en negativ spiral och det är något att bekymra sig för.