Enligt Åsa Cajander är prefekten ansvarig för att kunskapshöja bland studenterna, som enligt undersökningen står för hälften av alla hot och trakasserier.
Hur utbrett är hat och trakasserier inom högskolan? Den frågan ville fackförbundet Sveriges universitetslärare och forskare (Sulf) undersöka genom att skicka ut en enkät till sina medlemmar. Nu har en första delrapport kommit och resultatet är en dyster läsning.
Av de 3 000 som svarat uppgav 39 procent att de någon gång blivit utsatta.
– Jag har pratat med kollegor som har berättat om sina erfarenheter, så jag vet att problemet är stort, säger Åsa Cajander. Hon är professor vid Institutionen för informationsteknologi och arbetar med strategiska frågor gällande likabehandling vid Uppsala universitet.
Enligt undersökningen är de vanligaste problemen hotfulla uttalanden mellan två personer, obehagliga mejl och trakasserier via sociala medier. Hoten och trakasserierna kommer oftast inom den akademiska miljön, antingen från en student (48 procent) eller en kollega (19 procent).
När det gäller grövre former av trakasserier – som våld, skadegörelse eller stöld – svarar 6 procent att de blivit utsatta. För utlandsfödda ligger siffran på 12 procent.
Generellt är problemen större inom samhällsvetenskapliga fält jämfört med naturvetenskapliga. Kvinnor är också mer utsatta – 45 procent har svarat att de har erfarenheter av hot och trakasserier i egenskap av forskare. Siffran bland män är 32 procent.
På Uppsala universitet finns det riktlinjer för hur hot och trakasserier ska hanteras, men de når inte alltid fram.
– Det är svårt i stora organisationer. Riktlinjerna finns, men det är inte alla som känner till att de existerar. Universitetet måste bli bättre på att kommunicera till medarbetarna vad de ska göra om de blir utsatta. Det är nog många som inte berättar, säger Åsa Cajander.
Hur ser rutinerna ut vid universitetet?
– Säkerhetschefen samordnar med prefekten vid varje institution, som i sin tur har personalavdelningen (HR) till sin hjälp. Ytterst är rektor övergripande ansvarig för arbetsmiljön.
I undersökningen framgår att lärare och forskare som ägnat sig åt att prata om sin forskning utåt det senaste året är mer utsatta.
Åsa Cajander anser att problemet får konsekvenser för det offentliga samtalet.
– Det finns en risk att forskare tystas, helt klart. Universitetslärare kan också drabbas av ohälsa – det har forskning visat. På sikt äventyras forskningens kvalitet.