SJ hänvisade till bristande lönsamhet när de meddelade att regionaltågen mellan Stockholm och Uppsala läggs ner. Sedan dess har många frågat sig:
Hur är det möjligt att köra överfulla tåg med förlust?
Ett exakt svar är svårt att få. Från SJ:s håll är man förtegen med hänvisning till affärssekretess. Lägger man ihop den information som finns tillgänglig från olika källor får man en bild av hur det hänger ihop.
Redan 2016, långt innan Mälartågen hade kommit ut på banan, deklarerade SJ att tågen mellan Uppsala och Stockholm kördes med förlust. När Movingokortet lanserades 2017 skedde dock en vändning. Ilskan från pendlarna var stor, men försäljningsmässigt var Movingokorten en succé.
Resandet på SJ:s tåg mellan Stockholm och Uppsala ökade med 20 procent enligt SJ:s dåvarande vd, och fortsatte uppåt åren därefter. På några år ökade SJ antalet avgångar mellan Uppsala och Stockholm från 29 till 40 i varje riktning för att resenärerna skulle få plats.
Sen kom för SJ:s del två bakslag.
Först pandemin. Tågen var i princip tomma, samtidigt som trafikföretagen uppmanades att hålla tidtabellerna intakta. På Uppsalas stadsbussar är antalet resenärer i dag fler än före pandemin. Men för tågpendlandet mellan Stockholm och Uppsala har återhämtningen gått trögare. Tittar man på försäljningen av Movingokort på sträckan ligger den ungefär 20 procent lägre under 2024 jämfört med hur det såg ut 2019.
Det andra bakslaget var Mälartågen. När Mälardalstrafik i december 2021 började köra egna tåg på sträckan Uppsala–Stockholm innebar det också att SJ tvingades dela med sig av intäkterna från Movingobiljetterna. Beslutet från regionerna, som äger Mälardalstrafik, om att satsa stort på egna Mälartåg kom efter skarp kritik mot att SJ fortsatte att sälja sina egna månadskort efter att Movingo infördes.
Exakt hur avtalet om Movingo ser ut får vi inte veta. Mälardalstrafik har på SJ:s begäran sekretessbelagt avtalet. Men enligt en presentation på ett av vårens möten mellan SJ och Mälardalstrafik delas Movingointäkterna mellan tågbolagen efter antalet avgångar på de sträckor där båda bolagen kör tåg. Det innebär i sin tur att SJ:s del av kakan i dag är ungefär 45 procent.
"Det är svårt att konkurrera med en skattesubventionerad trafik", säger Monica Lingegård, SJ:s vd. Men förmodligen finns ingen subvention på sträckan Uppsala–Stockholm.
Totalt fick Mälardalstrafik under 2023 ungefär 333 miljoner från sina skattefinansierade ägare, enligt årsredovisningen. Det beloppet fastställs när ägarregionerna betalar in nettobeloppet för tågtrafiken i "sitt län" när biljettintäkter och kostnader fördelats efter hur mycket tågen körs på olika delar i Mälartågssystemet.
Region Uppsala betalade ungefär 200 miljoner till Mälardalstrafik i fjol. Det är mindre än vad det kostade att köra Upptåget när det drevs i regionens regi. När Upptågssträckorna togs över av Mälartåg blev notan för dessa linjer en del av det som Region Uppsala betalar till Mälardalstrafik. Det innebär i sin tur att det inte finns någon subvention kvar till Mälartåget mellan Stockholm och Uppsala och enligt Mälardalstrafik går linjen med vinst.
Det troliga är att resten av ägartillskottet går till att finansiera Movingokorten, vilket är en subvention som även SJ får ta del av.
Men hur SJ kan ha högre kostnader att köra gamla avskrivna vagnar från 1980-talet än vad Mälardalstrafik har med sina nya dubbeldäckartåg är en fråga som lämnas obesvarad. SJ har inte velat svara på några frågor om detta.