Det nya Uppsala
Kungsängen, eller Industristaden som området också kallas, har växt fram mellan industribyggnader och Uppsalas reningsverk.
Men många av industribyggnaderna är snart ett minne blott. Reningsverket däremot blir kvar där det står.
– Någon flytt blir det inte, säger Walter Johansson, spillvattenchef på Uppsala vatten.
I stället utökar Kungsängsverket sin kapacitet. Hela projektet är klart om tio år.
Hur kommer ni åt problemet med lukten för de som bor i Kungsängen?
– För det första är det inte säkert att det är från reningsverket det luktar. Det är inte så många delar av reningsverket som luktar illa. Men vi bygger, för varje nytt reningssteg som vi gör nu, också en ny luftreningsanläggning.
Reningsverket har två pumpstationer i Kungsängen, samt en ledning med ventilation som går ut i kurvan mellan Östra Ågatan och Kungängsesplanaden.
– Det är ett rör som stiger upp och där kan det nog lukta en del. Den ledningen och ventilationen ska flyttas i samband med byggnationen av nya Tullgarnsbron.
Men förändringen kan dröja. Som UNT berättade nyligen är arbetet med Tullgarnsbron försenat.
Under året har Uppsala Vatten fått en del klagomål från boende gällande lukt i Kungsängen. Men när UNT intervjuar boende är det mer silorna än reningsverket som kommer upp. De vi talat med trivs bra i Kungsängen. Men en del ser fram emot att resterna från spannmålsindustrin tas bort.
– De är lite fula, säger Nili Ben David, 17 år, som precis flyttat från Stockholm till Kungsängen.
Hon tycker det är lugnt och skönt i här, och trivs bra med att bo nära ån och centrum. Men de övergivna industrierna som bildar en kuliss till de nya bostäderna på Skyttelgatan känner hon inte så mycket för.
Mer nostalgisk är Roland Agius, 84 år, som visserligen inte bor i Kungsängen, men som skrivit två böcker om Uppsalas industrihistoria.
– Jag ska inte lägga mig i politiken, jag gjorde det på -70-talet, i min ålder ska man inte säga till om hur det blir framöver. Men jag är inte nöjd.
Han menar att industriernas betydelse länge varit bortglömd i Uppsala. Fram till järnvägens intåg på 1860-talet var Uppsala hamn den givna transportvägen till staden. I slutet av 1800-talet var Upsala Ångkvarn den största privata arbetsgivaren.
Bostäder tränger nu undan de tidigare industrierna. Tidigast i vår startar rivningsarbetet av silorna i fall detaljplanen för det nya området Skeppskajen blir antagen och inte överklagad. Rivningsarbetet kommer ta runt ett år.
Skeppskajen ska inrymma 900 bostäder, tre förskolor och en ny park, Ångkvarnsparken. Därtill blir det kontorslokaler och förhoppningsvis även restauranger, en livsmedelsbutik och caféer i tre bevarade kulturhistorisk värdefulla tegelbyggnader.
– Det blir en blandad bebyggelse som knyter an mot Fyrisån och vår industrihistoria med Gamla Ångkvarnen, säger Åsa Lehto från Besqab.
Hon är verksamhetschef för Besqabs och Ikano Bostads gemensamma bolag som äger marken.
Hur bevarar ni kopplingen till industrihistorien?
– I gestalningsprogrammet för bostadskvarteren har vi plockat med material från industrihistorien som tegel och kulörer från de färgglada silorna. Sedan hoppas vi kunna placera ut konst som anknyter. Det behöver inte vara fysiska byggnader för att komma ihåg historien.
De välkända silorna som förr tog emot spannmål i Uppsala ska rivas med grävmaskiner. Ett nytt kapitel i Kungsängens historia kan börja.