Och "bebisen", också kallat projekt Lodestar, klarade det. Experimentet skulle mäta stratosfärens kosmiska strålning på CIGS-solcellerm, som är mer effektiva än de solceller som i dagsläget används som kraftkälla till satelliter.
LÄS MER: Skickar upp sin "bebis" i rymden
Men dagarna innan experimentet de elva studenterna arbetat på över ett år skulle lyfta och färdas 28 km upp till stratosfären, var präglade av "lite panikladdad ångest". Det är så en av experimentets deltagare, Carl Tysk, uttrycker det.
– Vi vågade inte lägga vårt experiment i händerna på flygplatspersonal, så bilfärden upp till rymdbasen i Kiruna blev lång.
När de väl anlände 17 timmar senare till rymdstationen Esrange väntade några dagars hårt arbete för att göra Lodestar redo för rymdfärd. Sedan var det dags.
– När ballongen väl börjat lyfta höll vi andan, allt hängde på att experimentet fortsatte leverera data, hade den slutat hade vi inte kunnat göra något.
Till frågan: Överlevde er bebis?
– Ja, den överlevde hela vägen faktiskt, skrattar Carl Tysk.
– Det var många team på plats vars grejer slutat funka uppe i stratosfären, men att vi lyckades – det gjorde känslan rätt speciell.
Nu återstår undersökningar på mikroskopisk nivå för att avgöra om solcellerna överlevde.
– Drömmen är att de här solcellerna ska kunna användas som bränsleceller till satelliter. Vägen dit är lång, men om vi visat att det funkar, så kan resan påbörjas i alla fall! säger Carl Tysk.
Och för er som var med, vad händer nu?
– Vi har fått upp ögonen för rymdindustrin, så många av oss har ställt in karriärsiktet på den nu.