Elvira Brenner och Carl Tysk är två av de sexton studenterna i projektet Lodestar som kan komma att skaka om marknaden för rymdfarkoster. I alla fall marknaden för solcellerna som driver farkosterna framåt.
Efter att ha vunnit en internationell tävling där studenter från flera olika länder skickade in bidrag, med en metallåda som mäter hur kosmisk strålning påverkar de så kallade tunnfilmssolcellerna CIGS, kammade de hem det stora förstapriset: En plats på en gigantisk ballong ut i stratosfären. Där kommer deras uppfinning sitta. Men först har den genomgått extrema prövningar. Utrustningen har frusits ned till minus 73 grader, utsått extrema tryck ned mot 0,2 millibar, fall från hög höjd och radioaktiv strålning.
Ni har arbetat med den här utrustningen i nio månader. Hur kan ni låta någon utsätta er bebis för detta?
– Vi måste. Skiter det sig så skiter det sig. Klarar de inte det här så kommer det definitivt inte klara rymdfärden, säger studenten Hugo Laurell med ett stort leende.
Drömresultatet är för det första att utrustningen överlever färden. För det andra att deras mätutrustning kan visa att solcellerna klarade sig helskinnade.
– Dagens satelliter har redan solceller. Men de här solcellerna är lättare och har högre verkningsgrad. Om det visar sig att de funkar i rymden kan man bygga lättare satelliter som kräver mindre bränsle, samtidigt som dessa solceller har högre verkningsgrad och bättre förser farkosterna med energi, säger Elvira Brenner.