"Sverige är mina barns land. Jag vill bara att de ska få vara glada och leva här", säger Zulfiya Umarova.
Nu har Zulfiya Umarova och hennes tre barn – tolvåriga Saliha, nioårige Mahmudjan och sjuårige Yusuf – fått det slutliga avslaget på sina ansökningar om att få stanna i Sverige. De ska utvisas till Uzbekistan där Zulfiya, men inte barnen, är medborgare.
Barnen är födda i Sverige och har aldrig varit utanför landet. UNT har tidigare berättat om familjens försök att få uppehållstillstånd och hur de ställde sitt sista hopp till att Migrationsöverdomstolen skulle ta upp deras fall och ändra tidigare beslut. Men så blir det alltså inte.
– Sverige är mina barns land. Jag vill bara att de ska få vara glada och leva här, säger Zulfiya Umarova.
Familjen bor i Gottsunda och barnen går i skolor i Uppsala. Av de tre syskonen mår tolvåriga Saliha sämst, säger Zulfiya.
– Hon gråter ibland. Ibland är hon bara tyst, ibland arg. Hon förstår inte varför inte hon får vara i Sverige, och jag har inga svar att ge henne.
I ett liknande fall i fjol fick en 14-årig flicka och hennes föräldrar stanna i Sverige efter att ha befunnit sig här olagligt under många år. Migrationsöverdomstolen bedömde nämligen att det enligt barnkonventionen vore fel att utvisa flickan till Libanon, ett land hon aldrig varit i, eftersom hon tillbringat sina formativa år i Sverige och har en så stark anknytning hit. Som formativa år brukar anges mellan 7 och 15 års ålder.
Att en person befunnit sig i Sverige illegalt under lång tid väger generellt emot att bevilja uppehållstillstånd. I fallet med den 14-åriga flickan menade dock Migrationsöverdomstolen att man behöver väga in barns "bristande möjligheter att påverka sin egen situation".
Men i familjen Umarovas fall görs alltså en annan bedömning. Migrationsverket, liksom Migrationsdomstolen, anser att barnens anknytning till sin mamma är starkare än anknytningen till Sverige. Eftersom Saliha hunnit leva fler år i Sverige än hennes yngre bröder är hennes fall visserligen mer komplicerat, resonerar Migrationsverket, men inte så mycket att en utvisning skulle anses strida mot barnkonventionen.
Saliha, som är äldst av barnen, har inte velat att hennes kompisar ska känna till familjens situation. "Jag vill inte att mina vänner ska tycka synd om mig", sa hon när UNT träffade familjen i februari. Arkivbild.
Familjens advokat Marcus Granelli har svårt att förstå varför bedömningen blivit så olika i de bägge fallen.
– Den enda egentliga skillnaden är att det i vårt fall rör sig om ett barn som är tolv år i stället för fjorton. Jag lider med familjen, och särskilt med barnen som varit här i hela sitt liv.
Han tycker att det är klart olyckligt att Migrationsöverdomstolen inte tog upp fallet.
– Det skulle behövas fler prejudicerande domar som vägleder Migrationsverket kring hur de ska tänka i fall där barn är uppvuxna i Sverige, säger Marcus Granelli.
Familjens advokat Marcus Granelli har svårt att förstå vad som skiljer familjen Umarovas fall från det fall där en 14-årig flicka fick stanna eftersom hon varit i Sverige så länge.
Guna Graufelds, tillförordnad chef på Migrationsverkets presstjänst, säger att Migrationsverket tagit hänsyn till barnkonventionen i bedömningen av om Saliha, Mahmudjan och Yusuf ska få stanna.
– Det är ingen tvekan om att barnen befinner sig i en utsatt situation. Men man har bedömt att anknytningen till mamman är starkare än till Sverige som land, och att Sveriges behov av reglerad invandring i det här fallet väger tyngre än barnens långa vistelsetid här, säger hon.
UNT besökte familjen i februari i år, när de fortfarande hade hopp om att Migrationsöverdomstolen skulle ta upp deras fall och ändra tidigare beslut. Arkivbild.
Hur många barn som liksom Saliha, Mahmudjan och Yusuf är födda i Sverige och nu lever papperslösa här saknas siffror på, enligt Guna Graufeld. Men hon konstaterar att ärendet sticker ut.
– Det är sällan vi ser barn som varit så länge i landet utan tillstånd. Men förklaringen är ju att deras föräldrar stannat kvar, trots att de fick första utvisningsbeslutet 2010. De har vetat att de inte får vara här.
Vad skiljer det här fallet från fallet med 14-åringen som fick stanna? Även hennes föräldrar var här olagligt.
– Vi gör alltid noggranna individuella bedömningar vilket kan göra det svårt att jämföra olika ärenden.
Barnen har inte medborgarskap i Uzbekistan – kan de ens utvisas dit?
– Om man är uzbekisk medborgare och får barn så får även barnen uzbekiskt medborgarskap efter att man registrerat barnen hos uzbekiska myndigheter. I det här fallet har det inte inkommit något som pekar på att barnen inte kan få medborgarskap.
Zulfiya Umarovas tre barn är alla födda i Sverige. Enligt Migrationsverket har man tagit hänsyn till barnkonventionen när man avgjort deras fall.
Efter tidigare utvisningsbeslut har familjen fortsatt att leva öppet. Barnen har gått i skolan och mamma Zulfiya har haft kontakt med myndigheter i olika ärenden.
Varför de inte utvisats med tvång, utan i stället kunnat fortsätta rota sig, vet varken Zulfiya eller Marcus Granelli. En förklaring kan vara att Uzbekistan ansetts vara ett för farligt land att tvångsutvisa människor till. Efter rapporter om att uzbekiska myndigheter straffar personer som lämnat landet och sedan inte återvänt frivilligt meddelade Migrationsverket 2015 att tvångsutvisningar till landet måste ske med stor försiktighet.
Men så är inte längre fallet, enligt Göran Andersson, chef för gränspolisen i Region Mitt.
– För ett par år sedan skapades nya kanaler till Uzbekistan, så nu har vi till och med chartrade plan som går dit, säger han.
Det kan alltså bli så att Zulfiya och barnen nu verkligen utvisas.
UNT besökte familjen i februari i år, när de fortfarande hade hopp om att Migrationsöverdomstolen skulle ta upp deras fall och ändra tidigare beslut. Arkivbild.
Zulfiya kom till Sverige 2009 tillsammans med sin dåvarande man. De skildes för några år sedan och har i dag ingen kontakt, men Zulfiya tror att han är tillbaka i Uzbekistan. Zulfiya berättar att hon i Uzbekistan var hårt kuvad av sin man och hans konservativa familj, och är rädd att han skulle få vårdnaden om barnen om de utvisas dit eftersom de inte är officiellt skilda där.
Ytterligare en orsak till att hon inte vågat återvända är den leversjukdom som hon har och får behandling för i Sverige, men som hon säger att hon inte skulle få i Uzbekistan.
Hon litar inte heller på att de uzbekiska myndigheterna skulle behandla henne väl.
– Om de får reda på att jag tvingats återvända är jag rädd att de straffar mig.
Familjen bor i dagsläget i en lägenhet i Gottsunda. Sedan de kom till Sverige har de bott på 25 olika adresser. Arkivbild.
Uzbekistan är i Zulfiyas ögon en omöjlighet. Men det hopp hon haft om Sverige håller också på att försvinna. Eftersom barnen inte har svenskt medborgarskap kan de inte få pass eller bankkort. Och de skulle i framtiden – om de blir kvar i Sverige utan uppehållstillstånd – inte få rösta, jobba, plugga på universitetet eller ha samma rätt till sjukvård som svenska medborgare.
– Jag sover inte för jag är så stressad över framtiden, säger Zulfiya.