Vi tar Ringlinjen och kliver av vid hållplatsen Mimmi Ekholms plats. Vi befinner oss i norra Luthagen, i alla fall enligt kommunens formella uppdelning över Uppsalas stadsdelar, men vissa här säger istället att de bor i Stabby. Nej, i Uppsala är det inte alltid helt lätt att veta vad man ska kalla sitt bostadsområde.
För de som bor här är just Mimmi Ekholms plats en slags knutpunkt. Här finns matbutik, restauranger, kaféer, frisör och apotek. Både ettans och nians buss passerar dessutom här. "Allt man behöver", som en boende själv säger.
Torget har fått sitt namn efter "betongdrottningen" Mimmi Ekholm som drev Uppsala cementgjuteri under mitten av 1900-talet. Ironiskt nog var det bristen på just cement i området som fick Stabbybon Märta Lindros att söka sig hit.
– Jag skulle beskriva det som lugnt, naturnära och barnvänligt, säger Märta och rullar barnvagnen fram och tillbaka.
Nu har Märta bott här i tre år, efter att hon och sambon hittat en lägenhet som de blev kära i. Tidigare bodde de i Fålhagen, där hon saknade naturen.
– Det är härligt att komma så nära Stabbyskogen. Det är inte bara betong och några små parker, säger hon.
Lite längre bort på torget går Therese Hammer med sin sovande bebis i barnvagnen framför sig. Hon har bott här sedan 2018.
– Jag ser barnvagnar hela tiden. Det här området har nog blivit som ett första stopp för många, innan man köper radhus eller villa, säger Therese.
Ser man sig omkring verkar Therese Hammers hypotes stämma. Överallt syns unga föräldrar med barnvagnar eller barn i förskole– och lågstadieåldern. Ehssan, som själv har två barn och denna dag är ute på promenad med sonen Leonardo, säger att stadsdelen är passande för just barnfamiljer, exempelvis tack vare utbudet av lekparker.
Hur länge har ni bott här?
– I tusen år, säger Leonardo.
Pappa Ehssan skrattar och svarar att de flyttade hit år 2020. Han tycker att området är lugnt och trevligt.
– Men det är klart att det finns vissa orosmoment. Senast exploderade det i ett av grannhusen. Ingen stadsdel kommer undan, hela Uppsala berörs, säger Ehssan.
Intill sitter Annicka Wolrath och väntar på ettans buss. Hon pekar mot andra sidan gatan från torget, den "gamla sidan" där hon har bott i 14 år.
– Luthagen är helt fantastiskt. Men det håller på att bli lite för stort här. De ska ju bygga hela vägen uppåt så man undrar ju hur det ska bli, säger hon.