Marita Andersson är född och Uppvuxen i Uppsala och har inget problem med hur staden vuxit och fått nya stadsdelar.
När Marita Andersson föddes i Uppsala slutet av 1940-talet bodde färre än 90 000 invånare i kommunen. I dag, 76 år senare bor 245 000 här. Under hennes levnad har kommunen alltså växt med bortåt 200 procent – och då har staden ändå förlorat Knivsta.
Den här dagen sitter Marita Andersson med sin dramaten-vagn på ettans buss på väg mot Gränbystaden.
Man får lov att acceptera att staden växer
Marita Andersson
– Jag har bott här i hela mitt liv. Så mycket har hänt under den här tiden. Nästan inget av det vi ser och åker förbi fanns när jag föddes. Uppsala var så mycket mindre, säger hon och spanar ut genom fönstret.
Ettan är ringlinjen runt Uppsalas centrum. UNT hoppar på vid Kungshörnet, strax efter turens sydspets. Bussen är glest besatt inledningsvis och i backen upp för åsen stiger de flesta resenärerna av för att gå till Lundellska skolan eller Ångströmslaboratoriet. Dolt inne i den lummiga grönskan utmed Fyrisån på vår vänstra sida, förbereds för Uppsala fortsatta tillväxt. Där ska Ulleråker ta emot tusentals nya boende.
I Rosendal pågår byggena för fullt, när en helt ny stadsdel tar form.
En likadan omstöpning har redan skett vid nästa hållplats. Vi rullar in i Rosendal från söder, den etapp som byggdes först. Här ser det uppväxt och etablerat ut. De stora lägenhetshusen, inget det andra likt, ligger tätt. Det är närmast omöjligt att föreställa sig att här låg en niohåls golfbana för bara ett tiotal år sedan.
När Slottet byggdes hade Uppsala 2000 invånare. Just nu restaureras terrasserna i Rudbecks trädgård.
Mitt i Rosendal hoppar Mariola Pietras på. Hon ska åka med en bra bit, ända till hemmet vid Portalgatan på Kapellgärdet, ett annat av Uppsalas nya bostadsområden längs vår rutt. Att säga att hon trivs bra både i Uppsala och på bussen är en underdrift.
– Uppsala är så otroligt vackert och bra. Och jag tycker så mycket om att åka bussen och se allt det fina. Jag är en verklig ambassadör för både Uppsala och ettans buss, säger hon och skrattar.
Mariola Pietras känner sig som en ambassadör för Uppsala och för ettans buss, säger hon.
Men del säger att Uppsala växt för fort, att man inte känner igen sig?
– Det tycker inte jag, här blir bara bättre och bättre, säger Mariola Pietras, som bott här i 40 år.
Vi åker Dag Hammarskjölds väg genom det akademiska Uppsala med BMC, Science park och Akademiska sjukhuset. Lite längre fram möter den moderna myndighetsstaden den klassiska, där Uppsala slott och Olof Rudbecks barockträdgård med Linneanum ligger granne med Uppsala universitets administrationskoloss, Segerstedt, och det ännu mer omdebatterade Blåsenhus.
Uppsalas utveckling har varit katastrofal
Isak Johnsson, Uppsalabo
På andra sidan gatan ståtar Uppsala Slott på åstoppen. När Gustav Vasa lät uppföra slottet i mitten av 1500-talet bodde omkring 2 000 personer i staden Uppsala. Som jämförelse kan sägas att Uppsala då var betydligt mindre än dagens Bälinge, norr om staden, med sina 2 500 invånare.
I Librobäck har gamla industrikvarter rivits för att ge rum för ny bebyggelse.
Från Slottet, Botan och Carolina färdas vi vidare på kunskapsstråket från Ångström till Ekonomikum och genom Luthagen. På andra sidan järnvägen efter nya Mimmi Ekholms plats i Stabby har vi nått det nordvästra hörnet på turen. Bussen tar höger in på Fyrisvallsgatan. Här förvandlas gamla industriområden till bostadskvarter. Ett stycke ner på gatan passerar vi en av Uppsalas långbänkar – Seminarieparken. En stor skylt basunerar ut att parken till sist ska bebyggas, efter år av debatt, protestlistor och upprivna politiska beslut.
Framtiden för Seminarieparken har blivit en av Uppsalas verkliga långbänkar.
Turerna har varit många och långa runt Seminarieparken. Sedan 2007 har planerna för nybyggnation varit aktuella. Nu kan de bli av.
I Tuna backar kliver Sandra Lantz på med sonen Adrian Pettersson 2,5 år, i barnvagnen. De ska till Gränbystaden. Medan vi tar Råbyvägen förbi Kvarngärdet och Gränby – ännu en gata som helt bytt skepnad – reflekterar hon över hur staden förändrats sedan hon föddes här.
– Men jag känner fortfarande igen mig i min stad. Och jag tycker inte att det byggs för mycket, det behövs, säger Sandra Lantz.
Vi har suttit på bussen omkring en halvtimme när så Marita Andersson kliver på. Hon bor på Bellmansgatan i Löten.
– Jag tycker om den här sidan av staden, det är lugnt och fridfullt. Jag är också uppvuxen häråt, i Gamla Uppsala, berättar hon.
Marita Andersson är på väg till Gränby för att handla. Hon är född och Uppvuxen i Uppsala och har inget problem med hur staden vuxit och fått nya stadsdelar.
Ettan åker hon ofta, medsols när hon ska till Gränby, motsols när hon ska till dottern i Rosendal.
– Där i Rosendal har det blivit så fint tycker jag. De ska flytta nu till ett större boende, men har trivts jättebra, berättar Marita Andersson.
Av allt som har byggts i stan under din tid, är det inget du känner inte blivit bra, eller där det byggts för mycket?
– Såklart finns sådant som inte blivit så lyckat, men inget som stör mig. Och man får lov att acceptera att staden växer, säger Marita Andersson innan hon kliver av vid köpcentrumet i Gränby.
Uppsala är så otroligt vackert
Mariola Pietras
Trogen bussresenär
Här kan chauffören Emiliano Shiko stänga motorn och vila några i minuter. Han bor i Järlåsa där han trivs. Men en järnvägsstation vore bra, så att det gick att tågpendla till stan. Ettans buss är en rolig tur att köra, tycker han. Man får verkligen se Uppsala.
– Om det inte är mycket trafik, för det kan det verkligen vara, säger han innan det är dags att rulla igen.
Emiliano Shiko tycker att det är kul att köra ettans buss.
Nu styr han mot nya Östra Sala backe. Förr gick här en stor kraftledning i luften. Nu är den nedgrävd och har gett plats åt bostadshus. I facebookgruppen "Uppsala i mitt hjärta" väcker Östra Sala backe just nu heta känslor. Någon har lagt upp en flygbild och frågat vad folk tycker. Åsikterna i hundratals kommentarer spretar: "Fruktansvärt", "Brötigt och stökigt", "Som en mur", "Fint och läckra tak", "Häftigt", "Suveränt bra".
Debatten om Östra Salabacke är uppskruvad på Facebook.
Vid Årsta torg bor Oranas Wahab Abdul, som åker med ettan både till Gränby för att handla och till studierna på Ångström, där hon läser till ingenjör. Till Uppsala kom hon från Malmö.
Oranas Wahab Bdu har flyttat från Skåne till Uppsala och trivs här. I bakgrunden syns Vaksala kyrka.
– Jag trivs bra i Uppsala. Det bästa är att här finns alla typer av människor och att man hör så många språk. Och Årsta är lugnt och trevligt, säger hon.
Vi närmar oss slutfasen, handelsområdena i Fyrislund och Boländerna. Isak Johnsson kliver på, på väg till gymmet. Han tycker inte att utvecklingen har varit bra för Uppsala. Tvärtom.
– Jag tycker att den varit katastrofal om man tänker på all skit som här hänt på senare år. Uppsala har dragit till sig hela den här gänggrejen.
Ettan går rakt genom de nya och de klassiska universitetsstråken längs med Dag Hammarskjölds väg. Här Carolinabiblioteket i siktlinjen
Han är född och uppvuxen i kommunen. In till stan har han just flyttat från Storvreta.
Har Uppsala blivit för stort?
– Alltså, jag har funderat så mycket på det där. Och kanske skulle jag nu välja att flytta till en mindre stad om jag skulle bilda familj själv. Storvreta var bra, men även där har det blivit mer stök, säger Isak Johnsson.
Vid Kyrkogårdsgatan ligger den här fantastiska verandan.
Strax efter Bolandcity svänger bussen ut på Kungsängsleden och är tillbaka där vi började.
Nästan exakt en timme har gått när chauffören Emilano Shiko stannar mjukt, släpper av undertecknad, blinkar vänster och rullar iväg för ännu en runda med Uppsalabor på ettans buss.
UNT hoppar på och av vid Kungshörnet på Kungsängsleden.
