"Det behövs folk som ser och protesterar mot normen, som går före och pekar och visar", säger Åsa Virdi Kroik.
– Det behövs folk som ser och protesterar mot normen, som går före och pekar och visar, säger Åsa Virdi Kroik just efter att hon traditionsenligt spikat upp sin avhandling på anslagstavlan i Universitetshuset.
Är det inte problematiskt att vara forskare och aktivist?
– Nej, men det är kontroversiellt och jag har fått viss kritik. Men att det behövs visar ju artikeln ni skrev. Efter den hände det saker.
Det Åsa Virdi Kroik syftar på är en artikel i UNT från 2013 om hennes kamp för att universitetet och Teologiska institutionen skulle högtidlighålla samernas nationaldag. Åsa Virdi Kroik är själv same och frågade sin chef om någon form av firande var möjligt. "Du får väl fixa lite fika själv" blev svaret, trots att samerna är en av fem nationella minoriteter i Sverige.
Efter artikeln tog rektor Eva Åkesson initiativ till en utredning och universitetet såg över sina rutiner. Även om det för Åsa Virdi Kroik är oklart vad resultatet blev så ledde det åtminstone till en bestående sak: På den samiska nationaldagen ett år senare hissade Uppsala universitet för första gången den samiska flaggan. Så har skett varje år sedan dess.
– Folk hörde av sig till mig efter artikeln och tyckte att jag stod upp för mitt folk. Jag fick också en anonym gåva. För att påminna om betydelsen av det här tillbringade jag en gång hela nationaldagen, från soluppgång till solnedgång, intill flaggan som universitetet hissat, säger Åsa Virdi Kroik.
Åsa Virdi Kroik disputerar med en avhandling om samisk kultur och synsätt, kontra andra urfolks och majoritetssamhällets syn. Det här görs genom en berättelse om fyndet av en gömd samisk trumma.
Det är genom att hon lärt sig och använt sådana här metoder för att åstadkomma förändring som hon bredvid sina forskarstudier också blivit aktivist, förklarar hon. En annan fråga hon drev hårt var rätten att få välja disputationslokal. Hon ville försvara sin avhandling i en samisk tältkåta, men institutionsledningen sade nej.
Där någonstans blev brytningen med institutionsledningen total. Det här var 2015 och Åsa Virdi Kroik var bara veckor från att skicka avhandlingen till tryck. I stället tog livet och forskarkarriären en helt ny vändning, till Australien och New South Wales. Där satte hon också bestående spår.
– Under diskussionen om kåtan tog mina forskningspengar slut och jag stod utan lön. Så jag bestämde mig för att lämna universitetet tre veckor före avhandlingen skulle lämnas in. Jag tog kontakt med min favoritakademiker i Australien, som tog in mig bums, berättar hon.
Avhandlingen balanserar på gränsen mellan religionsvetenskap och antropologi.
Men där stötte hon på ny patrull: handledarens chef, som hon menar behandlade henne gravt nedsättande och diskriminerande.
– Jag accepterade inte det och anmälde hela universitetet, säger hon.
Efter flera turer tog en ombudsman i delstaten upp hennes fall. Resultatet ska enligt henne ha blivit en översyn av diskrimineringsreglerna vid universiteten i New South Wales.
Väl i Sverige igen dök efter en tid chansen upp att avsluta avhandlingen. För det fick hon en ny handledare vid sin gamla institution, den teologiska. Mycket har hänt sedan hon 2010 inledde forskarstudierna där, tycker hon.
– I dag kan man prata om saker som vithet, diskriminering och kulturskillnader på ett annat sätt, sådant som jag faktiskt var tidig med att ta upp.
Den samiska flaggan har hissats på Uppsala universitet sedan 2014, efter Åsas Virdi Kroiks kamp.
Men frågor om minoriteter och tillhörighet är likväl aktuella. Hon berättar om ett möte nyligen med en manlig Uppsalaprofessor som hävdade att hon som same inte kan forska om samer.
– Det är ett gammalt synsätt, där den vite euroamerikanske mannen, vinnaren i historien så här långt, har haft privilegiet att få studera andra som objekt. De har varit mallen och har trott sig ha den objektiva sanningen.
Hur tänker du runt objektivitet och sanning?
– Att allt handlar om tolkningar och att redovisa sitt bagage och vilket perspektiv man har när man tolkar verkligheten. Det här kommer mer och mer, och förstås först och störst inom humaniora.
Åren på Uppsala universitet har inte bara gjort Åsa Virdi Kroik till forskare och doktor. "Jag har lärt mig att bli aktivist också. Och det behövs fler sådana i universitetsvärlden", säger hon.
Just vid Uppsala universitet har den samiska frågan varit brännande ända sedan Rasbiologiska institutets dagar, och är det än i dag.
– Universitetet har inte gått till botten med det här. Samma vecka som jag disputerar ska det vara en manifestation kring de bilder på samer som finns på Carolina.
Nu lämnar Åsa Virdi Kroik akademin och ska arbeta som undersköterska.
– Jag jobbar med funktionshindrade och trivs otroligt bra. Avhandlingen har kostat mig mycket, men jag är nöjd med vad jag åstadkommit, att sådant jag sade i början inte är lika känsligt i dag.