Integrations- och migrationsminister Anders Ygeman (S) har varit i Gottsunda flera gånger i år. Senast i augusti. Här i februari med socialminister Lena Hallengren (S) på en rundvandring.
Alla ville synas i stadsdelen. Antalet politikerbesök, utspel och nedslag i området från inte bara våra lokala namn, utan även ministrar, har varit oräkneliga under detta valår. Stadsdelen har varit som en sötsak som politiker svärmat runt. Alla ville ha en del av Gottsundakakan.
– Det är klart att det är ett uttryck för att man är rädd att aktuella ämnen, som trygghet, ska avgöra hur folk sätter sina kryss och röster, säger Orla Vigsø, professor vid institutionen för journalistisk, medier och kommunikation på Göteborgs universitet.
Han säger att han är osäker på när politiker egentligen "började åka på safari" som han uttrycker det, men troligen i början på 2000-talet. Även om uppmärksammade turer ut till Rinkeby gjordes i början av 1990-talet.
– De tror att det ger mer pondus när de står där, med poliser omkring sig, och meddelar saker som de inte behövde vara på plats för att säga. Och så är det ett sätt att få journalister att nappa, att komma ut och följa dem på plats.
Han ser också en risk för att man ägnar sig åt politiska markeringar och presenterar enkla lösningar på svåra problem. Något som han får medhåll av från forskarvärlden.
– Ett problem med att rikta in sig på enskilda områden är att man försöker lösa ett strukturellt problem, som bostadssegregation, med lokala insatser. Det går inte, menar Karin Backvall, forskare i kulturgeografi vid institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) i Uppsala.
Problemet är att områdena själva framställs som orsaker till segregation, trots att segregationen alltid berör hela staden. Att resultatet blir skuldbeläggande och stigmatiserande. Då blir det också frestande för politiker att "fixa" området. Det förklarar intresset för Gottsunda, menar Backvall.
Susanne Urban, universitetslektor med inriktning bostads- och urbansociologi vid IBF i Uppsala.
Susanne Urban, bostads- och urbansociolog på IBF, är inne på samma spår.
– Det är svårt att med politiska åtgärder nå helhetsförändringar. Då är det smidigare att peka ut ett bostadsområde, säger hon.
– Det kan hjälpa dem som bor i området, men vi forskare tror inte att det bryter segregationen, det är samma människor som är kvar där. Avgränsar man geografiskt så blir inte alla delaktiga i problemen utan bara de som bor där, det bidrar inte till att skapa en lösning.
Susanne Urban menar att det görs för att komma ifrån att vi har ojämlikheter, inkomstskillnader och att integrationen fungerar dåligt i samhället i stort. I stället säger man att just här är det problem. Hon är även på samma linje som Orla Vigsø och menar att politiker gärna "vill visa att de är handlingskraftiga".
Anders Ygeman (S) och Lena Hallengren (S) tillsammans med Erik Pelling på Kulturpunkten i februari.
Men det är inte bara av ondo, hon ser två sidor av att vara utpekande: å ena sidan behöver man identifiera vad problemen består av och vilka behov som finns; å andra sidan bidrar medföljande stigma till negativa effekter som dåligt rykte och att folk med bra resurser inte vill bo eller jobba där.
– Den här polislistan med utsatta områden är knepig. Vi vet inte exakt vad som gör att man hamnar där. Men kommunen sätter som målsättning att komma bort från listan – som de inte vet kriterierna för. Men är det otryggt, hög kriminalitet och så, är det givetvis bra att man inte förnekar problemen. Polisen behöver prioritera, därav listan. Men det är inte självklart att kommunen ska jobba efter den i sina verksamheter. Det är olika syften.
Tobias Smedberg (V) menar att kommunen inte har skött Gottsunda centrum på något vidare bra sätt.
Karin Backvall ser också en problematik med stereotypa kategoriseringar, som när vissa grupper sägs befinna sig i "utanförskap".
– Många av de här uttrycken är politiskt laddade och därför värdefulla för politikerna. "Utanförskap" och "utsatt" är för övrigt begrepp som inte har någon vetenskaplig betydelse, utan de är politiska konstruktioner.
Orla Vigsø, professor vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet.
Orla Vigsø tror att politikers vallfärdande till Gottsunda har sina rötter i ökad uppmärksamhet.
– Det är en reaktion på att det är mer publicitet kring sådana här problem. Så alla partier vill kapa åt sig en bit av kakan, och säga att man har lösningar. De vill inte bli bortglömda, så alla hänger på som en svans. Risken är att när intresset flyttas till ett annat ställe så blir området bortglömt igen.
Vigsø, som har bott i Uppsala 1991–1997, ser det inte som oväntat att frågor kring Gottsunda, trygghet och segregering är aktuella i staden. "Man har en stolt tradition av segregation i Uppsala", säger han lite skämtsamt.
– Det är en segregerad stad, det har det varit länge. Tänk bara på de två sidorna av ån.