Hösten 2015 var Stewe Simson mottagningschef på Migrationsverket i Uppsala. I dag jobbar han med att få flyktingar som fått avslag på sin asylansökan att återvända till hemlandet.
Flyktingkrisen
– Jag har jobbat inom socialtjänsten i många år och har aldrig varit med om något liknande. Vi visste aldrig från en dag till en annan hur många ensamkommande som skulle komma. Det enda vi visste var att det skulle komma fler.
Det säger Ann-Christine Dahlén, avdelningschef på socialförvaltningen i Uppsala kommun. Sett till invånarantal var Uppsala den kommun som under 2015 tog emot näst flest ensamkommande i landet, enligt henne. Bara Malmö tog emot fler. Och många av de ensamkommande barn som sökte asyl i Europa sökte sig just till Sverige, som tog emot en tredjedel av de unga. Majoriteten kom under årets sista månader, när flyktingkrisen kulminerade.
Stewe Simson, som då jobbade som mottagningschef på Migrationsverket i Uppsala, har starka minnen från den här hösten. Redan under sommaren började det bli fullt på det flyktingboende som han hade ansvar för, och när hösten kom ökade antalet asylansökningar i Sverige i snabb takt. Vid årets slut hade 162 877 personer sökt asyl i Sverige, en historiskt hög siffra. Av dem kom 77 procent mellan augusti och december.
– Min bild är att Migrationsverket inte förstod vad som skulle hända, att flyktingströmmarna var riktade mot Tyskland och Sverige. Men i september började vi förstå att det var något ovanligt på gång, säger Stewe Simson.
Det ökade trycket på Migrationsverket märktes på mottagningsenheten i Uppsala. Under dagar och nätter kom bussar med människor som behövde någonting att äta och någonstans att bo. Vissa av dem skulle vidare norrut dagen efter, andra skulle stanna längre. Hur många flyktingar som passerade Uppsala den här hösten finns det ingen exakt siffra på, men Stewe Simson minns det som att han och kollegorna jobbade dag och natt.
– Och att det var mörkt hela tiden, som det är på hösten. Det var väldigt mycket jobb och vi löste allt som gick att lösa på stående fot.
Han imponerades samtidigt av hur samhället ställde om. När Migrationsverkets resurser inte räckte till sträckte kommuner och civilsamhällets frivilliga ut handen.
– Uppsala kommun var väldigt snabb med att hjälpa till och stöttade enormt. De fixade exempelvis snabbt boendeplatser på Fyrishovs camping, där många trivdes. Och alla frivilliga som öppnade sina hem för ensamkommande, det var fantastiskt roligt att vara med om.
Vid årsskiftet 2015/2016 bodde 2 655 asylsökande i Uppsala kommun, och totalt närmare 4 000 i hela Uppsala län.
Under 2015 anvisades även 529 ensamkommande ungdomar till Uppsala kommun. Att så många av de asylsökande var ensamkommande var tufft för socialförvaltningen, som skulle fixa fram boende till alla och också utreda att varje stödboende, familjehem och HVB-hem (hem för vård eller boende) levde upp till kraven.
– Det var svårt att hinna med. Vi anställde mycket personal men ju längre tiden gick desto svårare blev det att hitta personal med rätt utbildning. Det var ett bekymmersamt läge, men många var engagerade och involverade i arbetet, säger Ann-Christine Dahlén på socialförvaltningen.
Ann-Christine Dahlén är avdelningschef på socialförvaltningen i Uppsala kommun.
Bland annat slöts avtal med Uppsala Stadsmission, som startade upp HVB-hem för ensamkommande. Margaretha Svensson Paras, direktor på Uppsala Stadsmission, minns den här tiden starkt.
– Det pågick en enorm aktivitet i kommunen för att klara av situationen. Många ensamkommande kom i slutet av 2015 och vid årsskiftet började vi ta emot på boendet. Det var snabba puckar, säger hon.
Samtidigt skickade andra kommuner sina ensamkommande till boenden runt om i Uppsalaområdet, eftersom det på kort tid etablerades många boenden här. I maj 2016 rapporterade UNT att det bodde 1 300 ensamkommande i kommunen, och att var sjätte person i åldern 15-17 år i Uppsala var en ensamkommande flykting. Drygt hälften av dem tillhörde socialtjänsten i andra kommuner, men eftersom de bodde här skulle de få plats i Uppsalas skolor.
Det stora flyktingmottagandet var en utmaning för skolan som skulle fixa skolplats åt alla under 18 år. "Problemet var att vi inte var förberedda och var trångbodda redan innan", säger Cecilia Fernvall.
Under höstterminen kom nya elever i princip varje dag.
– Det är en av de största utmaningarna som grundskolan stått inför de senaste åren. Vi var tvungna enligt lag att ordna skolplatser åt alla som kom, men hade ingen tid att förbereda oss, säger Anders Pettersson, områdeschef inom grundskolan i Uppsala.
Han får medhåll från kollegan Cecilia Fernvall, som är ställföreträdande gymnasiechef i kommunen.
– Vi var redan trångbodda i skolorna som det var, och trots att vi försökte vara uppfinningsrika mäktade vi inte med att få in alla i skolan under höstterminen, säger hon.
Våren 2016 startades 17 nya förberedelseklasser på grundskolan, som tog emot nyanlända innan de gick över till skolornas ordinarie klasser. Samma år startades Sprintgymnasiet i Uppsala, ett slags snabbprogram för att ge behörighet till gymnasieskolan, och förberedelseenheten LYSA började med undervisning i alla grundskolämnen. Under det läsåret ökade antalet nyanlända elever i kommunen i storleksordningen av en gymnasieskolan, från 400 till 1 100 personer.
– Det var naturligtvis svårt att ta emot elever som nyligen varit på flykt. Och inte minst för många av de ensamkommande eleverna har det varit tufft. Många blev uppskrivna i ålder och fick därför inte gå vidare till gymnasiet, andra har nyligen fått ett sista avslag. Det har varit mycket psykisk ohälsa, säger Cecilia Fernvall.
I dag går färre nyanlända elever i Uppsalas skolor än innan flyktingkrisen. Samtidigt är skolan i dag betydligt bättre på att ta emot nyanlända, tycker Anders Pettersson, områdeschef för grundskolan.
När gränserna till Sverige i november 2015 stängdes avtog den strida strömmen av nya elever. I dag går det 350 elever på språkintroduktionsprogrammen i Uppsala, färre än innan flyktingkrisen. Både Sprintgymnasiet och LYSA-enheten har lagts ner.
– Utifrån förutsättningarna gjorde vi så bra vi kunde. Såna här kriser leder också till utveckling. Exempelvis har pandemin inneburit ett stort digitalt kliv för skolan. Och jämfört med 2015 är grundskolan i dag mycket bättre på att ta emot nyanlända elever, och flerspråkiga elever finns i alla skolor, säger Anders Pettersson.
Men prövningarna har också märkts på andra sätt. Under 2016-2017 började polisen få allt fler rapporter om påverkade ungdomar, stölder och narkotikaförsäljning runt Resecentrum. I februari 2017 uppskattade man att ett 90-tal ensamkommande i Uppsala var beroende av heroin och polisen misstänkte att unga rånade personer för att bekosta missbruket.
– Det var ju långt ifrån alla ensamkommande i Uppsala som hade drogproblem. Det var omkring 100 personer som man såg lite nu och då vid Resecentrum. Vissa hade säkert ett problem när de kom, men jag tror många var vilsna och hamnade i fel sällskap, säger Ulf Lundgren, dåvarande kommunpolis i Uppsala.
En del av de ensamkommande drogs in i missbruk och kriminalitet. Tillsammans med kommunen gjordes insatser för att få bukt med problemen kring Resecentrum, berättar dåvarande kommunpolis Ulf Lundgren.
I samarbete med kommunen gjordes flera riktade insatser för att få bukt med problemen. Ulf Lundgrens bild är att situationen runt Resecentrum hade blivit betydligt bättre när han slutade som kommunpolis 2019. Så sent som i våras skrev dock UNT att ungdomsbrott i Uppsala kan ligga outredda i år, och att en av orsakerna bakom det är att brottsutredningar där ensamkommande förekommer ofta är mer svåruppklarade.
– Det blir svårare att utreda ungdomsbrott när det inte finns föräldrar närvarande, och man inte får tag på den som är god man som ju är en slags förälder till de här ungdomarna. Det har också varit en problematik, säger Ulf Lundgren.
Genom åren har UNT berättat om flera av de ensamkommande i Uppsala. Exempelvis om Ismail och Morteza. Efter tre avslag från Migrationsverket sov de båda i parker och skogar för att kunna gå kvar i skolan i väntan på besked kring den nya gymnasielagen. Och om Mokhtar som även han var nära att bli hemlös när han blev uppskriven i ålder, men som i stället fick flytta in hos en kvinna i Rasbo. Men också om Reza som i dag jobbar inom äldreomsorgen och är självförsörjande.
Margaretha Svensson Paras är direktor på Uppsala Stadsmission, som sedan flyktingkrisen drivit många projekt för ensamkommande. Bland annat har man stöttat ungdomarna i jobb- och bostadssökande.
Sedan flyktingkrisen 2015 har Uppsala Stadsmission drivit flera projekt för ensamkommande, bland annat ett fadderhemsprojekt där många öppnade sina hem och lät de ensamkommande bo hos dem. På senaste tiden har mycket handlat om att hjälpa ungdomarna att få jobb och därmed en chans att få stanna i Sverige. De ungdomar som omfattas av den omtvistade nya gymnasielagen måste inom ett halvår efter studenten ha en fast anställning eller jobb som sträcker sig två år framåt för att ha möjlighet att få permanent uppehållstillstånd.
– Många av de ensamkommande har ambitionen att utbilda sig och få jobb, men vem kan få en tillsvidareanställning i dag direkt efter gymnasiet? Utöver det har det varit en stor ovisshet kring asylprocessen. En del har inte orkat med det och därför har de flytt vidare ut i Europa, säger direktor Margaretha Svensson Paras.
Hur många av de 1 300 ensamkommande som bodde i Uppsala 2016 bor i dag kvar? Den frågan tycks nästan omöjlig att svara på. När den ensamkommande blir myndig eller får ett sista avslag på sin asylansökan övergår ansvaret till Migrationsverket. I samband med det slutar kommunen följa ungdomen. Och inte heller Migrationsverket vet hur många av dem som fått stanna i Sverige, som fortfarande befinner sig i asylsprocess eller som har fått ett slutligt utvisningsbeslut.
Vissa av de ensamkommande har fått permanent eller tillfälligt uppehållstillstånd, några befinner sig fortfarande i asylprocessen. En del av de unga som kom under 2015 har fått ett slutligt avslag på sin asylansökan. De har utvisats, eller lever i dag som papperslösa. Antingen i Uppsala, eller på en annan plats i Sverige eller Europa. I dagarna kommer UNT att berätta om några av dem.