På Von Bahr förskolan är digitala verktyg en självklar del i undervisningen
Sedan 1 juli 2019 är digitala verktyg obligatoriskt i förskolan. UNT skrev då om oro från såväl föräldrar som experter eftersom man menade att det saknas forskning om hur små barn påverkas av skärmar. Det kom också kritik mot att läroplanen är alldeles för vag kring hur man ska jobba med skärmar, vilket gör att det är upp till varje förskola.
På Von Bahrs förskola i Uppsala är skärmar i dag en självklar del i undervisningen.
– Det är ett väldigt bra komplement i undervisningen. Vi kan förändra våra lärmiljöer via projektioner, för att utmana barnen i undervisningen. Barnen kan också själva dokumentera med foto och film, berättar Jenny Blomgren, förskollärare på Von Bahrs förskola.
Förskolan har ett rum tillägnat digitala verktyg som kallas dramarummet. Ett projekt som pågår just nu är att barnen får måla olika monster på väggen. Och med hjälp av en animeringsapp kommer monstren "till liv" och kan blinka och le, barnen kan också spela in egna ljud.
Med hjälp av en animeringsapp kommer monstren till liv. "Med digitala verktyg får barnen uppleva fler dimensioner", säger Jenny Blomgren.
– Barnen tycker att det är spännande att se monstren börja leva, i stället för att bara rita ett monster på ett vitt papper. Med digitala verktyg får barnen uppleva fler dimensioner, säger Jenny Blomgren.
I förskolornas digitaliseringsarbete arbetas det också med programmering. På Von Bahr förskolan sker det bland annat med "Bi-botar". Programmeringsroboten ser ut som ett bi och har knappar på ryggen. När barnen trycker på knapparna åker bi-boten framåt, bakåt eller åt sidorna. Det är ett sätt att förberedda förskolebarnen för programmering i grundskolan.
Lina El Boussettaoui tycker Dramarummet är spännande.
Men sker arbetet med digitala verktyg på bekostnad av något annat?
– Nej, det är ett komplement. När vi går i skogen exempelvis får barnen filma och fota växter och träd. Men de samlar också in växter, kottar och pinnar.
Vad tycker föräldrarna om de digitala verktygen?
– Det är väldigt olika. Vissa föräldrar är oroliga över skärmtiden, att barnen sitter mycket med paddan hemma och att det blir ännu mer tid på förskolan. Men när de får höra att vi skapar och producerar saker brukar de få en positivare inställning.
Bianka Gorniok får hjälp av Jenny Blomgren att använda iPaden.
Men långt ifrån alla förskolor är lika digitala som von Bahrs förskola. Alla har inte samma förutsättningar att arbeta digitalt, uppger Jan Aili, chef för den kommunala förskolan i Uppsala.
– Vissa förskolor anammar det jättefort och för andra tar det mer tid. Det kan vara skolor som tidigare inte har arbetat så mycket med digitala verktyg och de är lite försiktigare, säger Jan Aili.
Vad finns det för hinder?
– Praktiska såsom trådlös täckning på förskolegårdar. Sedan behöver vi stärka förmågan att leda digitalisering i hela vår organisation, alla ledare behöver bli bättre på att driva den här frågan.
Vad gör ni för att minska digitaliseringsklyftan bland förskolorna?
– Bland annat nätverksträffar och olika förtbildningsinsatser. På nätverksträffar kan förskolorna inspirera varandra. Sedan gäller det att alla rektorer kompetensutvecklas.
Finns det risk att förskolorna använder skärmar som barnvakter?
– Det är inte meningen att plattorna ska vara barnvakter till barnen eller till för att konsumera. De ska vara till för att barnen ska producera och skapa innehåll.
Ett projekt som förskolebarnen på Von Bahr får arbeta med är att animera monster som de ritar på en projicerad skogsmiljö.
I Uppsalas förskolor går det 7 500 barn och det finns 2 500 surfplattor. Enligt Jan Aili finns det inte siffror på vad de digitala verktygen kostat att köpa in.