Vi har tidigare berättat att Uppsala kommun utfärdat viteshot till en familj där barnet inte kommer till skolan. Börjar inte barnet komma till skolan riskerar föräldrarna vite på 1000 kronor per vecka.
Många med erfarenhet av barn med Neuropsykiatriska funktionshinder, NPF (se faktaruta), har reagerat starkt på fallet.
Sofie Sander, styrelseledamot i Autism- och aspergerföreningen i Uppsala län och talesperson i grundskolefrågor, är en av dem. Hon tycker det är beklämmande att föräldrarna till ett barn med NPF-diagnos drabbas av viteshot. Föräldrar till hemmasittare är redan ekonomiskt utsatta, säger hon.
– Det spelar ingen roll om barnen går i lågstadiet eller högstadiet. Om man har en hemmasittarproblematik och barnet inte går i skolan behövs ofta stöd hemma på dagtid, vilket gör att föräldrarna inte kan jobba heltid, säger Sofie Sander.
Enligt Sofie Sander skickar viteshot helt fel signaler.
– Även om skolan tycker att föräldrarna har ställt orimliga krav är det skolans uppgift att lösa situationen. Jag undrar vad det är kommunen tänker sig att uppnå. Inga sådana här fall går att lösa utan samarbete med familjen.
Sofie Sander säger att medvetenheten om problematiken ökat på senare tid. Hon betonar att det finns skolor som ger bra stöd till de här barnen.
– Ofta ligger ansvaret på föräldrar. Vår erfarenhet är att föräldrarna sliter oerhört för att få skolan att förstå elevens behov, säger Sofie Sander.
Sofie Sander hänvisar till en utredning som Barnombudet i Uppsala har gjort och som visar på stora brister i hur Uppsalas skolor tar emot elever med NPF-diagnoser.
Nationella undersökningar visar att den här gruppen elever ofta har en hög frånvaro och mindre än hälften av eleverna går ut grundskolan utan att klara gymnasiebehörighet, även om de begåvningsmässigt ligger över genomsnittet.
Helena Hedman Skoglund (L), kommunalråd och ordförande i utbildningsnämnden, håller med om att det finns brister i hur skolorna lyckas möta barn med särskilda behov.
– Jag förstår den frustration som många föräldrar till barn med särskilda behov har när det inte fungerar väl i skolan. NPF-anpassning av lärmiljöerna är ett av våra fokusområden, säger Helena Hedman Skoglund, och fortsätter:
– Men det här är ett stort arbete som inte går över en natt. Vi har en bit kvar innan alla barn kan vara trygga och ha en välfungerande skolgång.
Hur går arbetet till?
– Grundskolan har prioriterat arbetet med tillgängliga skolmiljöer för alla, och det handlar om både den fysiska skolmiljön och bemötande och upplägg. Det är ett stort arbete som inte bara handlar om att utbilda rektorer och lärare utan även vaktmästare och måltidspersonal.
Har skolorna resurser till det?
– Det är en bedömning som varje rektor gör utifrån vad man vill satsa. Sen har skolorna lite olika förutsättningar beroende på hur mycket strukturersättning de får.
Är barn med särskilda behov något som styr skolornas extraersättning?
– Nej, det är inte en faktor som styr ersättningen.
Hur ser du på kritiken att föräldrar till en elev med särskilda behov drabbas av viteshot?
– Jag tänker att vite inte är en bra metod när det gäller elever med en problematisk skolfrånvaro. Men det finns fall som är undantag. Utan att gå in på enskilda fall så handlar det om fall där föräldrarna inte har gjort sin del, säger Helena Hedman Skoglund.