– Jag är ju från New England där alla äter sea food, men jag har aldrig gillat det, säger den kungliga hovleverantören av lax, Benjamin Ervin, med ett skratt och fortsätter:
– Men när jag fick smaka Hasses lax så var den helt otrolig.
UNT möter honom tillsammans med sambon, tillika affärspartnern, Madelaine Sundell i det anrika mejeriet i Skärplinge.
Där har det luktat mer lax än ost sedan 90-talet.
I många år var Hans Hansson, som tidningen pratat med ett flertal gånger, verksam i den stora och snirkliga lokalen. Men nu har han lämnat över tronen till det unga paret närmast från Stockholm.
– Vi levererar till butiker, restauranger och privatkunder, säger Madelaine Sundell.
De två hoppas kunna leva upp till Hans Hanssons väl ansedda rykte och förvalta kunskapen som han fört vidare till dem.
– Han har lärt mig allt, säger Benjamin Ervin.
Tidigare i veckan kom en lastbil fylld med norsk odlad lax till paret. En stor del av leveransen ska sluta, efter tillagning och en gnutta av Hans Hanssons magi, som bland annat pepparlax och pastramilax.
– Jag har även börjat experimentera med egna recept. Citronpepparlaxen fick godkänt av Hans, det var stort! säger Benjamin.
När hovet beställer lax efterfrågas dock mer traditionell förädling.
– Najad kallas laxen som går till kungen – lättgravad lax som också är kallrökt, säger Benjamin Ervin.
Madelaine Sundell åkte personligen ner till Kungliga slottet i Stockholm och levererade fisk till kungen bara för någon månad sedan.
– Det var min första leverans. Jag blev visiterad, fick stanna bilen medan den blev genomsökt, förklarar hon och fortsätter:
– Tyvärr var inte kungen där i köket jag gick in med leveransen, säger och skrattar.
Men vägen till att bli kungens "laxlangare" har inte varit spikrak, åtminstone inte för Benjamin Ervin.
– Jag växte upp norr om Boston närmare gränsen till New Hampshire. Men sedan år 2000 har vi flyttat runt mellan USA och flera ställen i Sverige.
– Men nu har jag landat här i Norduppland. Det är ett suveränt område.
Madelaine Sundells bakgrund är något enklare att spåra med en uppväxt i Stockholm och förflutet i restaurangbranchen. Det var därför inte förvånande att hon gav sig in matbranschen – det började med några tråg odlade mikrogrönsaker (se faktaruta) i hemmet i Stockholm.
– Sen hade vi butiken Madelaines farm i en liten lokal i Skärplinge, och nu har vi flyttat odlingen till källaren här i mejeriet, säger hon.
Inom närtid ska de även börja odla sallad och chilifrukter.
Att de satsar på lokalproducerad mat tror de ligger helt i tiden. En pandemi och krig i Sveriges närområde har fått många kunder att tänka om.
– Skulle det hända något i världen måste vi kunna försörja oss själva i Sverige, säger Madelaine Sundell.
Nu håller paret på att renovera den lilla lokalen alldeles intill det gamla mejeriet till en gårdsbutik som de planerar att öppna i slutet av februari. Förhoppningen är att den ska föra visionen om att starta ett centrum för lokalproducerad mat i mål.
Anledningen till att de hittade till Skärplinge beror på de eftersom Benjamin Ervins mamma flyttade till halvön där hennes släkt har ett rikt förflutet.
– Min mamma ville verkligen komma tillbaka till sina rötter, så vi köpte en fastighet åt henne i Hållnäs, säger han.