Strömmingarna ligger i burk med jäslake i sex till åtta veckor. Därefter är de redo att ätas. Lars-Ivan Hållstrand förklarar att det finns ett slutdatum när fisken ska vara uppäten, men det finns det som sparat hans surströmming och sedan ätit den efter tre år.
För ett par dagar sedan meddelade storproducenten Oskars surströmming utanför Sundsvall att man lägger ned verksamheten på grund av strömmingsbrist.
Fiskbristen har gjort att företaget bara kunnat producera en tiondel av den surströmming man räknat med i år.
Lars-Ivan Hållstrand är en prisad surströmmingsproducent som ofta kommer i topp på stora nationella tester av surströmming.
Hållstrand som har sin bas i Hästskär på Hållnäshalvön i Tierps kommun är inte förvånad över beskedet från Oskars.
– Jag förstår deras beslut. Oskars är en surströmmingsproducent som bygger sin verksamhet på att det finns god tillgång på den stora strömming som behövs för att göra surströmming. I dag är det inte så och då blir det svårt för dem att driva verksamheten vidare, säger Lars-Ivan Hållstrand.
Även Lars-Ivan Hållstrand har märkt att fångsterna minskat av den strömming som behövs för att producera surströmmingen. Han förklarar att han för fem, sex år sedan drog upp mellan 15 och 20 ton strömming på ett år.
Oskars surströmming, en av landets största producenter, meddelade för ett tag sedan att man lägger ned verksamheten på grund av brist på stor strömming.
– Det är betydligt lägre i dag och jag ligger nu på 30 procent av den siffran, men jag fortsätter även om det är tufft och kräver enormt mycket arbete för att få upp fisken.
I en nyligen utgiven rapport konstaterar Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) att det pågår en intensiv debatt om sill och strömming i Östersjön och Bottenhavet. I rapporten försöker SLU ge svar på olika frågor som rör sillen och strömmingen.
I den refereras bland annat till ICES (Internationella havsforskningsrådet), en organisation som består av 4 000 forskare från 20 medlemsländer som tar fram forskning och råd för ett hållbart nyttjande av världshaven. Organisationen bistår även EU när nya fiskekvoter fastställs för Östersjön och Bottenhavet.
Lars-Ivan Hållstrand säljer sin surströmming i huvudsak i Uppland och Gästrikland men han har kunder även uppe i Norrland, bland annat i Vilhelmina.
I den framgår att ICES bedömer att tillgången på strömmingen generellt sett är god, men att den större strömming som behövs för bland annat surströmmingsproduktion minskat rejält på grund av storskaligt trålfiske. Där stor del av fångsten blir fiskmjöl.
Att den stora viktiga strömmingen minskat beror på att den under hösten och vintern lämnar sina lekplatser nära kusten för att simma längre ut i havet till området där industriella trålare tillåts fiska.
– Strömmingen måste fredas i skärgården med platser där den får leka och växa. För att skapa bra förutsättningar för det mera kustnära fisket är även en flytt av fiskegränserna viktigt. Då blir det svårare för de stora trålarna att komma åt strömmingen vid kusten eller när den vandrar utåt i havet, säger Lars-Ivan Hållstrand.
Lars-Ivan Hållstrand på Hållnäshalvön har tillagat och sålt surströmming de senaste 15 åren.
Tidningen berättade i våras om att Kustfiskarna Bottenhavet, Sportfiskarna, flera andra fiskeorganisationer samt ett stort antal kommuner och regioner lämnat över en skrivelse till EU-kommissionen med krav om en översyn av fiskekvoterna för att säkra strömmingsbestånden i Östersjön och Bottenhavet.
I SLU-rapporten får fiskeorganisationerna, myndigheterna liksom Lars-Ivan Hållstrand stöd för sina synpunkter när det gäller en utflyttning av gränsen för trålfiske.
Lars-Ivan Hållstrand med ett jäskar surströmming.
När det gäller framtiden är beskedet tydligt från Lars-Ivan Hållstrand som är den tredje generationens fiskare i familjen.
– Jag ger inte upp. Jag har flera ben att stå på där surströmmingen är ett. Jag säljer ju även en hel del lax i olika former liksom abborre samt en del annan fisk.