En av de tjänster Sigtuna köpt in från lobbyföretaget Rud Pedersen var att i en rapport ta fram slutsatser och förslag om inriktningen på de beslut som politikerna ska fatta och som gäller segregation i kommunen.
Rapporten skulle innehålla "slutsatser och strategisk rådgivning för framtiden" och ge en "beskrivning av möjliga handlingsvägar, samt i viss mån, rekommendationer", som det står i den offert som skrevs. Utgångspunkten var redan framtagen statistik om befolkningssammansättningen i kommunen.
Uppdraget kostade kommunen 336 000 kronor.
Den viktigaste slutsatsen i rapporten, och "centralt" för att stärka kommunen långsiktigt blev, enligt sammanfattningen i rapporten, att Sigtuna behöver "förändra obalanserna i bostadsbeståndet så att andelen småhus/villor och bostadsrätter ökar i förhållande till andelen hyresrätter."
Att det i kommunen inte ska byggas hyresrätter men däremot bostadsrätter och villor, är också den politiska linje som den styrande majoriteten i kommunen driver mycket tydligt och där oppositionen har en annan åsikt.
– När det gäller frågan "vart vill vi" så är det en fråga för politikerna, säger Stefan Svallfors, professor i sociologi på Institutet för framtidsstudier och som forskar om lobbyism och lobbyföretag.
Han menar att det är skillnad mellan att ge uppdrag att tolka något och att fråga efter en viljeinriktning.
– När det gäller att tolka statistik kan man tycka att det borde göras av kommunens egna tjänstemän. Att man lägger ut sådant på ett företag är ett underkännande av den egna förvaltningen, alternativt att man vill ha en särskild vinkel på slutsatserna, vilket man inte kan begära från de opolitiska tjänstemännen, säger han.
Den politiska oppositionen i kommunen tycker att rapporten inte gav någon ny kunskap om Sigtuna och att det är fel att använda kommunens pengar till att formulera majoritetens politik.
– Den här rapporten var onödig och det var onödiga pengar att lägga, säger Marie Axelsson (S).
Kommunstyrelsens ordförande däremot tycker inte att rapporten är "politisk."
– Jag förstår att Socialdemokraterna misstänkliggör det här, därför att den rapporten visar på deras monumentala misslyckande, säger Olov Holst (M) kommunstyrelsens ordförande.
Lobbyisterna i Sverige fungerar inte som de vi ser agera i fiktiva amerikanska tv-serier, understryker Stefan Svallfors. De har politisk bakgrund, säger han, antingen som folkvalda eller politiskt sakkunniga eller liknande. Deras uppdragsgivare är oftast företag som vill ha deras kompetens för att påverka politiska beslut, men genom övertalning, inte hot eller pengar.
– De hjälper sina kunder att formulera sig så att chansen att någon ska lyssna ökar. Lobbyisterna vet vem man ska man prata med i en viss fråga, när ska man prata med dem och hur man ska formulera sig, säger han.
Det händer, säger han, att politiska partier anlitar lobbyister för att formulera en politisk linje, men följden menar han blir att partierna själva riskerar att urholkas när politiken inte kommer från medlemmarna, och att det riskerar bli en ond spiral.
– Det vanliga partiarbetet urholkas. Det betyder inte längre något att vara politiskt aktiv. Ju mindre av faktisk politik som medlemmarna formulerar, desto tråkigare blir det att vara politiskt aktiv. Om man vill påverka politiken blir det mer effektivt att bli lobbyist.