Ett staket som blivit en symbol för konflikten mellan äganderätt och allemansrätt.
En helt vanlig tisdag i april är det till sist dags för "staketstriden" att avgöras juridiskt. I tingsrättens sal 8 sitter sex personer runt ett bord. En av dem är rådmannen Karin Lambertz. Hon ska försöka leda denna infekterade tvist i mål, antingen via förlikning eller med ett avgörande i en förhandling.
I flera år har två bröder, Bengt och Kjell Bohlin och deras pappa Åke Bohlin, med hus i Sunnanö utanför Öregrund, legat i tvist med Östhammars kommun om ett 20 meter långt staket. Grundfrågan är vems det är.
Staketet, som totalt är flera hundra meter, bildar gräns mellan familjen Bohlins fastighet och grannen Sunnanö camping, som arrenderar kommunens mark intill. Staketet står på Bohlins tomt och har funnits där i många år. Men en liten del av det passerar över tomtmark som ägs av kommunen. Det handlar om ett smalt stycke mark som skjuter in som en kil mellan Bohlins två tomter.
– På 50-talet höll staketet korna instängda, då gick det långt ut i vattnet, men det har funnits ett stängsel där sedan 1800-talet, berättar Åke Bohlin.
Han sitter i rätten som åhörare, snett bakom sina två söner, som formellt är ägare av huset och marken nu. De har stämt Östhammars kommun på skadestånd. Summan är i sammanhanget rätt blygsam, 56 499 kronor, varav runt 11 000 utgör ersättning för de 20 meter staket som tagits bort. Resten är "ideellt skadestånd", mer en symbolisk summa för en personskada som egentligen inte kan mätas i pengar.
– Vi har blivit överkörda, och vill att kommunen erkänner att de gjort fel, som Bengt Bohlin uttrycker det.
Även om staketet är i fokus rent fysiskt, har det mer blivit en symbol eller en sinnebild för en konflikt mellan två rättigheter: äganderätten och allemansrätten. För Bohlins är den ett bevis för kommunens maktfullkomlighet, ett slagträ i en slags kamp mellan David och Goliat. För kommunen handlar det, enligt egen utsago, om det allmännas rätt.
– För Östhammars kommun handlar det om klargöranden och rättigheter för våra kommunmedborgare, om att följa lagen och strandskyddsreglerna samt värna allemansrätten. Som det ser ut idag på platsen kommer knappast allmänheten att promenera frekvent där, men det är av principiell betydelse att öppna upp för möjligheten, både nu och för framtiden, säger verksamhetschef Marie Berggren.
Familjen Bohlin ser staketet som en barriär mot den stundtals livliga campingen. De vill inte öppna upp för att campinggästerna ska kunna ta sig in på deras tomt obehindrat.
Bengt Bohlin framför huset i Sunnanö. "Det är väl klart att om man köper en fastighet så antar man att staketet ingår, men med tanke på vad som sen hände borde vi kanske ha skrivit in det i köpeavtalet", säger han lakoniskt.
Tvisten startar 2020. Kommunen ger sin egen tekniska förvaltning ett föreläggande att mot vite ta bort staketdelen som löper över kommunens mark. Bohlins överklagar till länsstyrelsen, som går på brödernas linje och upphäver kommunens beslut om föreläggande.
I övrigt anser länsstyrelsens handläggare att saken är illa hanterad av Östhammars kommun och bara kan avgöras civilrättsligt.
Bohlins är övertygade om att kommunen ska ta nästa steg juridiskt och överklaga länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen. Men det som händer sedan tar dem med överraskning. Kommunen river helt sonika den del som passerar över kommunal mark, tvärtemot länsstyrelsens beslut och utan att lämna besked om åtgärden i förväg.
– Jag upptäckte vad de höll på med och gick dit och pratade med dem som grävde upp stolparna, det var så vi fick beskedet, säger Åke Bohlin, som bor stadigvarande i huset, även om han har lämnat över det i sina söners ägo.
I en paus i rätten sammanfattar brödernas advokat, Elias Berg von Linde, rättsläget.
– Det är ett brott mot Europakonventionen som säger att beslut som påverkar ens egendom ska meddelas i god tid så att man kan överklaga.
– Det är ett mycket ovanligt ärende, jag har försökt hitta andra rättsfall som man kan få vägledning av men gått bet, säger Elias Berg von Linde.
Utgångspunkten för målet är att kommunen inte respekterat Bohlins äganderätt, menar han.
Kjell och Bengt Bohlin, Elias Berg von Linde och Åke Bohlin på väg in i rättssalen för att lösa tvisten med Östhammars kommun kring staketet vid Bohlins fastighet i Sunnanö.
Åke Bohlin hoppas att striden om staketet nu ska lösas rättsligen en gång för alla.
– Jag går snart ur tiden, men jag vill inte att mina söner ska behöva ha det här tjafset hängande över sig när jag är borta, säger han.
Hans syn på Östhammars kommun är inte mild och han har svårt att, som åhörare i rättssalen, hålla tyst när advokat Jens Fallgren anför kommunens argument.
– Vi vet inte vem som byggt staketet, hur länge det stått där och eftersom kommunen ägde fastigheten innan Bohlins köpte den så är det att betrakta som kommunens fastighetstillbehör, hävdar Jens Fallgren.
Östhammars kommun har inte lagt fram något bevis för äganderätten till staketet. Det behöver de inte heller, eftersom dagens förhandling gäller ett skadeståndsyrkande, där den stämmande parten (Bohlins) har hela bevisbördan. De måste helt enkelt bevisa att kommunen inte äger staketet i den del som löper över allmänningen.
Men kommunen har alltså ägt fastigheten och allt tog sin början 1991.
Åke och hans fru Yvonne tyckte att det kändes som att komma hem när de fick se huset vid Sunnanöviken första gången för över 30 år sen. Huset var till salu och de lade bud, mäklaren fixade papperen och de skulle precis skriva på – då Östhammars kommun plötsligt utövade sin förköpsrätt.
– De snodde huset framför ögonen på oss, så det började redan då, säger Åke Bohlin och ser bister ut.
Fastighetsaffären genomfördes av dåvarande kommunledningen med finanskommunalrådet Birger Norén (S) i spetsen. Han hade badat bastu med politikerkollegerna på andra sidan havet och ville gärna ha ett liknande paradis på sin sida sundet. Ett lokalt Harpsund om man så vill. Så lät skvallret i alla fall när motståndarna gick till angrepp för att stoppa köpet.
I medierna kallades affären "Drömstället vid Sunnanöviken".
På fråga om nyttan med husköpet svarade Norén i början lite svävande. "Det har vi inte tagit ställning till ännu". Han återkom senare till att tomten kunde vara en "bra investering".
Den borgerliga oppositionen utnyttjade till sist bordläggningsparagrafen och lyckades skjuta upp beslutet.
"Drömstället vid Sunnanöviken" fick fastigheten heta i media på 90-talet då den s-märkta kommunledningen stred för att få köpa den.
Men vid ett extramöte en månad senare drev Socialdemokraterna, med Vänsterpartiet som stöd, igenom köpet. Då var argumentet att marken var bra att ha för att utvidga campingen intill eller exploatera för bostadsändamål.
Så blev Östhammars kommun ägare av 13 000 kvadratmeter strandfastighet för 2,2 miljoner kronor. Men de skulle inte äga huset så värst länge.
I september 1991 hade det just varit val och en ny majoritet skulle ta över makten.
Det nya styret anförda av kommunalråden Uno Jansson (C) och Lennart Sunnerholm (M) tyckte inte att kommunen behövde äga en strandfastighet, utan lade ut hus, båthus, bastu med tillhörande mark till försäljning så snart de tagit över makten. Då hade kommunen ägt fastigheten i 6 månader.
När drömstället kommer ut på öppna marknaden igen får till sist Åke och Yvonne Bohlin köpa fastigheten. På köpet följer en tomt längst ner mot vattnet som rymmer en brygga, en bastu och ett båthus. Mellan bostad och strandlinje löper en remsa mark som kommunen fortfarande äger. Och över den går alltså staketet.
Dags för så kallad muntlig förberedelse inför tvistemålet som ska avgöra vem som har rätt till staketet, familjen Bohlin eller kommunen. Här väntar Åke och Kjell Bohlin på att få komma in.
Vi sitter kvar i rättssalen och lyssnar på advokaternas argumenterande. Karin Lambertz konstaterar att det är en snårig historia och sätter upp ett nytt datum för förhandling. Men tingsrätten är en överbelastad myndighet och förhandlingen kan inte hållas förrän i november. Rådmannen föreslår att parterna ska undersöka möjligheterna till förlikning.
Större delen av sommaren går medan parternas ombud bollar saken mellan sig och dem de företräder. Så till slut – den 24 augusti – avgörs tvisten med förlikning: Inget skadestånd ska betalas ut. Vardera parten får stå för sina rättegångskostnader.
I domen finns en ursäkt formulerad av Östhammars kommun:
"Östhammars kommun beklagar den uppkomna situationen med Bengt och Kjell Bohlin. Östhammars kommun är medveten om att den kommunala handläggningen kan ha bidragit till den oklara situation som har uppstått kring avlägsnandet av staketet och frågan om vem som varit ägare av staketet."
Inte tillräckligt, om man frågar käranden i målet:
– Vi är besvikna, den här gången kom skurkarna undan. Men vi hoppas att kommunen ändå lärt sig något av detta så att andra inte råkar illa ut, säger Bengt Bohlin.
För kommunen är utgången välkommen.
– Vi är nöjda med att vi kommit till ett avgörande, säger Marie Berggren.
Men på frågan om vem som faktiskt äger staketet rent juridiskt finns fortfarande inget svar.