Sebastian Olofsson, vilthandläggare på Länsstyrelsen i Uppsala.
Men Siggeforavargarnas revir sträcker sig troligtvis långt och flera vargobservationer har gjorts i Heby kommun sedan etableringen. Den senaste inkom till Länsstyrelsen den 20 oktober då varg hade setts väster om sjön Tämnaren utanför Östervåla.
Siggeforavargarna har också ställt till en del problem då de vid flera tillfällen har attackerat tamdjur. Senast i september då nio får dödades i en hage utanför Östfora i Uppsala kommun. Men trots problemen och oron som de nyetablerade vargarna har orsakat får inga vargar i Uppsala län skjutas vid nästa års licensjakt. Sebastian Olofsson är vilthandläggare på Länsstyrelsen i Uppsala och han förklarar varför det inte beviljades någon licensjakt på vargarna i området.
— För att räkna ut hur många vargar kan bli aktuella för licensjakt i ett län utgår man från det tidigare årets inventeringsresultat och vilka minimi- och förvaltningsnivåer olika län har och hur många vargar som finns nationellt. Då antalet vargar i Uppsala län är relativt få jämfört med andra län ligger Uppsala under den miniminivå som är fastställd av Naturvårdsverket. Alltså under den nivå Uppsala ska bidra med för att uppfylla de nationella målen med Sveriges vargstam, säger han.
Hur räknar man ut de här miniminivåerna?
— I dag är den svenska vargstammen inte särskilt utspridd, de flesta vargar i Sverige finns alltså i några få län, till exempel Värmland, Västmanland och Örebro län. Ett av riksdagens mål är därför att vargarna ska spridas i ett större område för att minska tätheten och problemen för dem som i dag bor i områden med många vargar, säger Sebastian Olofsson.
Även om vargarna i Uppsala län är för få för att det ska bli tal om någon licensjakt så kan det beviljas så kallad skyddsjakt på vargar som ställer till för mycket problem i ett område. Men trots att det har skett flera vargattacker mot tamdjur som vargarna i Siggeforareviret troligtvis ligger bakom räcker det inte för att få jaga Siggeforavargarna.
— I en sådan bedömning väger vi in flera saker. Bland annat hur stor skada vargarna gör och hur en skyddsjakt skulle påverka deras gynnsamma bevarandestatus. En av de här vargarna är till exempel genetiskt viktig för den svenska vargstammen. Därför blir skyddsjakt en sista utväg om det visar sig att andra åtgärder, till exempel att sätta upp rovdjursstängsel, inte fungerar.
Vid tre tillfällen har Siggeforavargarna attackerat tamboskap. Senast var det får i Östfora som dödades (fåren på bilden har ingenting med vargattacken i Östfora att göra).
På vilket vis är den genetiskt viktig?
— Den svenska vargstammen är generellt sett inavlad vilket gör den svag på flera sätt. Men en av de här vargarna kommer från en finsk/rysk förälder och har därför helt andra gener än de som finns i Sverige. Det gör den väldigt viktig för att vi ska kunna upprätthålla den nivån på antalet vargar man har beslutat om att vi ska ha i Sverige.
Hur ser du på att många blir oroliga när vargar etablerar sig i ens närområde?
— Det har jag verkligen full förståelse för. Därför är det viktigt att folk skickar in observationer till oss. På så sätt kan vi tidigt sätta in åtgärder om vargarna skulle ställa till problem. Om man till exempel är orolig för sina tamdjur så kan man också höra av sig till oss så kan vi hjälpa till hur man ska skydda sina djur på bästa sätt.