Två små bokstäver kan göra stor skillnad
Det var i måndags som polisen grep en man som uppträtt stökigt i samband med att han tiggde pengar till en biljett på Resecentrum i Uppsala. I samband med gripandet uppdagades att mannen bar med sig en rejäl summa pengar i kontanter, närmare bestämt motsvarande drygt sex miljoner kronor.
UNT:s nyhet om saken fick förstås stor uppmärksamhet, och citerades i ett antal av de stora medierna i Sverige och även utomlands. Så långt inget märkligt, det var så klart uppseendeväckande att en person som tigger pengar visar sig ha så mycket kontanter.
UNT satte inledningsvis rubriken ”Tiggare i Uppsala greps med sex miljoner ”. När polisen hunnit längre i utredningen visade det sig att mannen inte var en person som normalt sett livnärde sig på tiggeri. Därför ändrade vi också rubriken från ”tiggare” till ”tiggande”.
I artikeln stod fortfarande samma sak som tidigare, att en tiggande man gripits med sex miljoner i kontanter.
De två bokstäverna i rubriken kan tyckas vara en blygsam ändring. Men vårt mål med journalistiken är att beskriva saker och skeenden så exakt som möjligt, och även om en person som tigger i någon mening kan kallas för tiggare så kunde vi genom bland annat inlägg på sociala medier se att associationerna kring ordet tiggare gick till så kallade EU-migranter som lever av tiggeri, vilket inte var fallet i detta ärende. Det hade vi heller aldrig påstått, men eftersom det blev tolkningen ändrade vi rubriken.
Det handlade inte om någon längre tid, men diskussionen var redan igång. Vid slutet av veckan hade vår inledande rubrik avhandlats i branschmedier och radioinslag, Dagens Nyheters poddcast och i krönikor i både Expressen och Aftonbladet. Framför allt har den tagits för intäkt för en omfattande ”det var väl det vi visste”-diskussion i gravt högervridna diskussionsgrupper på nätet, som utifrån nyheten sett det bekräftat att EU-migranternas tiggeri är organiserat.
Det sistnämnda är så klart olyckligt, eftersom det aktuella fallet så vitt känt inte har ett dyft med EU-migranter att göra. Allt på grund av ordet tiggare i en rubrik.
Ovanstående är ytterligare ett exempel på ordens kraft. Och hur dess innebörd ändras över tid. För 20 år sedan ledde ordet tiggare tankarna till knäande gestalter i Stockholms tunnelbana som frågade efter en slant till härbärge. I dag går mångas tankar ofelbart till rumänska romer som dag efter dag sitter insvepta i filtar i ingången till våra snabbköp.
I det aktuella fallet kokar frågan ned till om man kalla en person som går och tigger med öppen hand på Resecentrum för ”tiggare”? Oavsett svaret är det bara att konstatera att det ledde fel i just det här fallet, och att publiceringen blev mer exakt när vi ändrade rubriken till ”tiggande”.