Läs mer: Marcus får inte kliva på skolskjutsen
Läs mer: Kommunen ändrar skolskjutsregler
Läs mer: Relativ närhet gav lång skolväg
Läs mer: Rena lotteriet avgör urvalet
Läs mer: Skoplacering grundas på farlig väg
Läs mer: Ska verkligheten eller kartan bestämma?
Läs mer: "Jag anser att systemet är rättvis och legitimt"
För planeringen av skolskjutsarna i kommunen är skolornas gamla upptagningsområden, som är grunden för dagens skolskjutsområden, ett praktiskt verktyg. Med dem som utgångspunkt kan tjänstemännen beställa de skolbusslinjer som behövs.
När det fria skolvalet blev obligatoriskt är det inte längre lika tydligt vilken skola som är den normala placeringsskolan. Det är också den skola som lagen säger att kommunen är skyldig att ordna skolskjuts till. Detta påverkas av söktrycket till de enskilda skolorna och det ändras från år till år.
Kommunen kan naturligtvis vara mer generös än vad lagen kräver. Men beslutsfattarna måste också följa lagparagrafen och vara beredd att ge skolskjuts till dem som går i den närmaste kommunala skola där de fått plats.
Både beslut om skolskjuts och placering vid skolor är myndighetsbeslut. Enligt regeringsformen ska kommunens tjänstemän i sin myndighetsutövning vara sakliga och opartiska. Det är möjligt att tjänstemännen på antagningsenheten inte har insett vilka följdverkningar det får för skolskjutsbesluten när politikerna i nämnden för några år sedan ändrade reglementet för skolplaceringar. Men kommunens ansvariga tjänstemän är skyldiga att tillämpa reglerna på ett korrekt och rättssäkert sätt, och sätta sig in i vilka ramar lagstiftningen sätter för verksamheten.
Och att då till både medier och allmänhet ge en felaktig bild av vilka regler som egentligen gäller, och fortsätta att tillämpa ett gammalt regelverk som inte längre gäller är allvarligt. Än värre blir det när ansvariga tjänstemän fortsätter att försvara principerna när missförhållanden påtalas.
UNT har kunnat konstatera att informationen från antagningsenheten varit felaktig och vilseledande både när det handlar om hur avstånden mäts, vilken hänsyn som tas till trafiksäkerheten och vilken adress som används för skolorna. Och ju fler följdfrågor som ställs, desto mer skruvade blir förklaringarna för att försvara principerna. Först sägs att hänsyn tas till trafiksäkerheten när avstånden mäts vid skolantagningen, sedan säger kommunen att det är vid skolskjutsbedömningen som trafiksäkerheten är en faktor. Sedan är det endast om man inte går i en ”vald skola” som hänsyn tas till trafiksäkerheten. Och sedan används en definition av ”vald skola” som gör att nästan alla Uppsalas elever går i en vald skola.
Till och med i argumentationen inför förvaltningsrätten, när besluten överklagats, har kommunen fört fram felaktiga påståenden om hur systemet tillämpas. Det är oklart om tjänstemännen inte känner till hur regelverket ser ut, eller om de medvetet vilseleder för att försvara redan fattade beslut.
För en utomstående är det dock uppenbart att det behövs ett rejält omtag inom förvaltningen så att man kommer till rätta med problemen.
Ytterst faller ansvaret tillbaka på politikerna i utbildningsnämnden som behöver följa upp att de beslut som fattas verkligen tillämpas på ett korrekt sätt av tjänstemännen.