Det är lätt att få tag i droger, och det har blivit vanligt med hårda ord, rasistiska inslag och snatterier bland ungdomar i norra Alsike, något som UNT skrivit om tidigare. Ungdomarna på bilden har inte med stöket att göra.
Många barn tappar idag anknytningen till sina föräldrar i tidig ålder och försöker knyta an till kompisar i stället. Det här för med sig att barnen blir oroliga, har svårare att anknyta till vuxna i skolan och hellre lyssnar på den vän de anknutit till. Kan vi komma till rätta med det här så skulle vi kunna motverka den sociala oro som i dag syns bland unga i Alsike och på andra orter. Det anser Alsikebon Isabel Eriksson.
Hon har efter 30 år bestämt sig för att sluta sitt arbete på Arbetsförmedlingen där hon har arbetat med gymnasieungdomar som behöver extra stöd för att komma ut i arbetslivet.
I dag brinner hon för att hjälpa föräldrar att få bättre kontakt med sina barn. För cirka åtta år sedan skapade hon Föräldrafokus, en metod som går ut på att en vårdnadshavare regelbundet sätter sig ner med sitt barn och samtalar kring skolarbetet, fritidsaktiviteter och barnens vardag. Målet är att skapa en djupare relation mellan förälder och barn.
– Det är det allra viktigaste för att barnet ska kunna må bra och fungera. Alla föräldrar jag träffat gör så gott de kan för att hjälpa sina barn, men många gånger vet föräldrarna inte vad barnen behöver och hur de mår, säger Isabel Eriksson.
Nu i februari startar hon och Lisa Skiöld på Barnombudet i Uppsala län ett projekt med familjestödjare i skolor, som bekostas av ett anslag på 7,6 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden. Först ut att anställa varsin familjestödjare är Odensalaskolan i Sigtuna och Östra Stenhagenskolan i Uppsala.
Varför mår så många barn enligt dig dåligt i dag?
– Varje barn behöver minst en tillräckligt trygg anknytning. Annars får de svårt att mogna, vilja lära sig saker och utveckla empati. Många barn upplever i dag en separation, exempelvis om föräldrarna inte är lika närvarande som när barnen var mindre eller om föräldrarna flyttar från en annan kultur, säger Isabel Eriksson som hänvisar till forskaren Gordon Neufelds teorier.
"Även polischefen Carin Götblad tycker att bland det viktigaste för samhällsutvecklingen är att bry sig om familjerna och barnen. Men tyvärr är det för få som jobbar så. Det måste bli fler som inser detta", säger Isabel Eriksson, här med en familjens två katter.
Enligt Isabel och Neufeld kan det vara så att när ett barn inte får tillräckligt bra anknytning med en vuxen i hemmet så börjar barnet följa en kompis istället, vilket gör att anknytningen till föräldrarna försvagas.
– Sökandet efter nya anknytningspersoner kan göra ett barn oroligt och impulsivt. Det kan också yttra sig genom att man försöker kontrollera sitt liv på negativa sätt, får depressioner eller ångest. I värsta fal börjar barnet följa någon i ett kriminellt gäng.
Det här kan enligt henne också förklara den tystnadskultur bland unga som breder ut sig i Alsike och på andra platser.
Isabel Eriksson anser att den sociala oro som vi nu ser i samhället kan motverkas om fler föräldrar får reda på hur de ska få bättre kontakt med sina barn.
– Vårt samhälle går ut på att jobba mycket, vara med på aktiviteter och när vi är hemma sitter många vid varsin skärm. Samtidigt handlar den kommunikation vi har oftast om att barnen ska prestera, att de borde läsa sina läxor med mera, säger Isabel Eriksson som anser att väldigt små förändringar kan göra stor skillnad.
Några av hennes tips för att få igång samtalen hemma är att börja att prata om sådant som barnen håller på med för stunden, som intresserar dem. Det är också bra att regelbundet göra kravlösa aktiviteter tillsammans. Exempelvis att kolla på en tv-serie en viss tid varje vecka, laga mat tillsammans eller ta en skogspromenad.
På parkeringen mellan Adolfsbergshallen och Adolfsbergsskolan brukar det vara stökigast på kvällarna enligt några elever på skolan.
Men att återskapa en bruten anknytning kan ta lång tid. Att ett barn tittar upp på dig från skärmen eller att du får ett leende tillbaka kan var små tecken på att du är på rätt väg, enligt Isabel.
Vad tycker du man ska göra istället för att tjata om läxor?
– Ge barnet utrymme att uttrycka känslor. Du behöver inte hitta lösningar på problem, utan det viktiga är att hitta regelbundna tidpunkter då du finns där bara för barnet och skapar en trygg plats där barnet kan dela sina känslor.
Det var här hemma vid köksbordet som Isabel Eriksson började jobba fram handboken som hon sedan döpte till Föräldrafokus. Metoden provade hon först på sina egna barn och efter det har många barn och föräldrar i Knivsta, Uppsala och Sigtuna använt sig av den.
Enligt henne går det nästan alltid att lösa barnens problem.
– Sedan finns familjer där föräldrarna har egna problem som missbruk eller liknande, och det är där samhällsresurserna bör sättas in.
Hennes bästa tips för att påverka sitt barn i rätt riktning är att skapa rutiner för samtal där föräldrar lyssnar och respekterar barnets känslor och behov.
– På så sätt får man förhoppningsvis i tid reda på när problem uppstår.