Knivsta 20 år
Den 39-årige fembarnspappan har varit på många föräldramöten. Men nu är det upprorsstämning i lokalen. De omkring 150 föräldrar som samlats i Thunmanskolans matsal i Knivsta är upprörda och arga. Jättearga.
Sedan 1971 har Knivsta varit en del av Uppsala kommun. Men föräldramötet blir gnistan som senare kommer att leda till skilsmässa, vilket mötesdeltagarna just den här torsdagskvällen i november 1995 inte har en aning om.
– Jag har aldrig varit på ett föräldramöte där folk varit så arga. Det var ett kompakt motstånd, minns Lennart Lundberg, en av initiativtagarna till föreningen Knivsta 2000 som bildades våren 1997 som en direkt följd av protesterna.
Det som gör föräldrarna så förbannade är förslaget att bussa högstadieelever från överfulla Thunmanskolan till gymnasiet Lundellska skolan i Uppsala. UNT är på plats under mötet och berättar bland annat om en av många föräldrar som ställer sig upp och ryter ifrån.
– Jag ser inte mina barn som en lagervara som vi ska fylla en lokal med. För mig som förälder och skattebetalare är det en självklar rättighet att mina barn skall gå i skolan här i byn, slår han fast och får kvällens kanske största applåd.
Det flera på mötet inte känner till är att den högst politiskt ansvarige personen i lokalen tycker att mötet går precis som han hoppats.
– Jag var inte särskilt positiv till förslaget att bussa skolelever av flera skäl. Jag och kommundelschefen bjöd därför in till föräldramötet och hoppades att få stöd till ett nej gentemot Uppsala kommun, säger Claes Litsner (S), då ordförande i Knivsta kommundelsnämnd.
I dag beskriver han förslaget som ”en befängd idé”. Även han minns mötet som speciellt.
– Jag har aldrig varit med om ett liknande möte, varken förr eller senare. Det var ett massivt motstånd, men med många sakliga inlägg. Man pratade om ”idioti” och om det ”pedagogiska experiment” som barnen skulle utsättas för.
I dag är både Lennart Lundberg och Claes Litsner välkända Knivstapolitiker. Litsner är S-veteranen med en mängd politiska uppdrag genom åren. Lundberg är känd för att ha grundat och tills för ett år sedan lett det nu styrande lokalpartiet Knivsta.nu.
Men på 90-talet var han en vanlig Knivstabo. Barnen gick på Thunmanskolan och han pendlade liksom många andra till Stockholm. På ytterligare ett föräldramöte om bussningen hösten 1996 väckte han frågan om att bilda en egen kommun, som ett sätt att påverka politikernas nedskärningar inom skolan.
– Det fanns till och med förslag om att dra in skolmaten på Thunmanskolan, säger Lennart Lundberg som blev ordförande i den nya föreningen Knivsta 2000.
Målet var att redan 1 januari 1999 bryta sig loss från Uppsala. Föreningens slogan var ”Stor nog att bestämma själv”. Knivsta hade då cirka 12 000 invånare.
Även Claes Litsner gick med i Knivsta 2000.
– Jag var med som Knivstabo, men inte som politiker.
Förslaget om att bussa eleverna till Uppsala drogs tillbaka. Men det var inte bara missnöjet med skolfrågan som låg till grund för självständighetskampen.
– Vi kände oss förbisedda och tyckte inte att Uppsala kommun lyssnade på Knivsta. Demokratin var huvudskälet till att vi ville bilda en egen kommun, säger Lennart Lundberg.
Redan i mitten av 80-talet kände sig många Knivstabor överkörda av politikerna i Uppsala. Inte minst efter beslutet att bygga den kritiserade Gredelbyleden, trots invånarnas nej i en lokal folkomröstning. En annan irritation handlade om att Knivsta, trots många hockeyungdomar, inte hade någon ishall.
Efter ett förslag från Miljöpartiet utreddes frågan om en kommundelning 1986, men slutsatsen blev att en skilsmässa skulle bli dyr för kommunerna. 1995 skrevs ytterligare tre motioner, en från Moderaterna och två från Centerpartiet, som återigen lyfte frågan.
Nyckeln till att Knivsta 2000 till sist lyckades driva fram en folkomröstning om att bilda en egen kommun var att föreningen var partipolitisk obunden, menar Claes Litsner och Lennart Lundberg.
– Det var en stor fördel. Det var ju opinionen och sammanhållningen som var kraften, säger Claes Litsner.
I två år pågick kampanjen innan Uppsalas kommunfullmäktige beslutade om en folkomröstning i samband med EU-valet den 13 juni 1999. 62 procent av 8 000 röstberättigade Knivstabor deltog. 57 procent röstade ja till kommundelning, 38 procent nej och 5 procent blankt.
Och resten är, som det brukar heta, historia.