Klockan närmar sig17.30 och framför Zumbainstruktören Simon Monserrat står ett 40-tal kvinnor i blandade åldrar – de flesta i färgglada träningskläder – och en man.
LÄS MER: Lindhas träningsvecka - dag för dag
– Då kör vi, låtsas bara som att UNT inte är här. Mår ni bra? Har alla vikter?
Den medryckande musiken pumpar igång i sal E på Fyrishov och klassiska aerobicsrörelser mixas med latinamerikanska danssteg. Alla kroppsdelar deltar i den rytmiska träningen och i händerna håller deltagarna lätta hantlar, så kallade toning sticks, fyllda med minikulor. Det tjoas och skrattas och flera sjunger med i låttexterna. Trots det intensiva tempot och ett visst krav på koordination, hänger de allra flesta med bra.
Längst fram står kompisarna Eva Cederholm och Marie-Louise ”Millan” Olsson. De följer vant Simons rörelser och verkar ibland ha bättre koll än honom på nästa danssteg. Millan skakar taktfast sina lila hantlar högt upp mot taket, tittar på Eva och levererar ett glatt stridsrop. Eva ser lite andfådd ut, men skrattar hjärtligt tillbaka.
LÄS MER: Hon började träna efter första barnet
Hela tiden följer de sin Zumbaledare exemplariskt. Ja, inte sällan gör de rörelserna ännu tydligare och lite mer avancerat. Hela det timmeslånga träningspasset genomförs med lyckliga ansikten och när det är över är de rejält trötta och svettiga. Och glada.
De sätter sig på en bänk utanför träningssalen och pustar ut.
– Tack för i dag tjejer, bra jobbat! ropar Eva till några av de andra ”zumbisarna”, som hon kallar dem.
Simon Monserrat kommer förbi och pratar lite om passet och om Zumbaeventet i Surahammar till helgen, som både Millan och Eva ska hänga med på.
– Så klart att jag åker till Surahammar. Det ska bli jättekul! säger Eva Cederholm entusiastiskt och frågar sedan Simon om han ska ta med sig sina congas.
LÄS MER: Lindhas träningsschema inför Stockholm marathon
Marie-Louise ”Millan” Olsson och Eva Cederholm har fått Zumba i blodet. Millan kör cirka 260 pass per år och Eva ligger på ungefär 180 stycken. Dessutom åker de på olika event i andra städer och på Zumbakryssningar på Finlandsfärjor, där gästinstruktörer från hela världen brukar dyka upp. Då är det Zumbapass på alla dansgolv och i alla konferensrum under hela kryssningen.
Och Millan har åkt med på Zumbaresor till både Venezuela, Turkiet och till Mallorca.
– I början körde jag två pass i veckan, men efter resan till Venezuela 2013 så blev det fem. Jag brukar också åka till olika Zumba- och dansklasser i Stockholm på helgerna och tycker att det är roligt att alternera eftersom alla ledare är olika, säger Millan. Men Simon är väldigt bra, han är så enkel att följa.
Eva håller med.
– Det är ju Simon som gör att jag vill fortsätta, säger Eva. Han är väldigt uppmuntrande och är noga med att säga att det inte finns några fel i Zumba och att alla får dansa som de vill. Det gör att varje person kan utmana sig utifrån sin förmåga att ta ut rörelserna i koreograferna och jobba med sina muskler.
Fem gånger i veckan tränar de på Fyrishov. Förut bestod måndagsträningen av ett extra vattenpass i bassängen, men det går inte nu när äventyrsbadet är stängt för renovering.
Att Zumba passar just Eva och Millan är kanske inte så konstigt. Båda älskar att dansa och har tidigare gått i olika dansklasser. Men träningen har inte varit tillräcklig för att konditionen uppe och hålla vikten nere och vanliga gympapass eller simträning har känts för tråkigt. Hösten 2011 hade Millan tränat en del på Friskis & Svettis och en kompis ville dra med henne till Viktväktarna.
– Men jag kände bara: nej! Jag har hållit på med sånt förut och det har inte funkat. Vikten går ner och sen upp igen. Ungefär samtidigt läste jag i UNT om Simons Zumbaträning på Fyrishov.
Hon gick dit och provade och var sedan fast.
– Nu har jag gått ner typ 16 kilo och känner att jag fått en grym kondition. Det ena ger det andra: jag håller vikten och är gladare, friskare och orkar mer. Jag åkte en hel del längdskidor som ung och lovade för längesedan min pappa att jag ska åka Vasaloppet. Och det tror jag att jag ska nu.
Eva skrattar och säger att hon inte direkt är där för att gå ner vikt, men att hon fått mer muskler ”och de väger ju mer”. Hon berättar att hon numera tar trapporna till lägenheten på 6:e våningen – utan att få mjölksyra i benen de sista stegen.
– Jag får ofta frågan om jag tränar något annat också. Folk vet inte om att Zumba är jättebra träning i sig. Men framför allt handlar det om dans och glädje, att ha kul samtidigt som man blir svettig, menar Eva och säger att eftersom livet i övrigt ibland kan kännas som att befinna sig i en torktumlare, blir träningen ett sätt att vila hjärnan:
– När jag tränar så går det inte att hålla på och tänka på annat.
Millan är inne på samma spår.
– Jag kan komma hit och känna mig jättetrött, men vet att jag kommer att må jättebra efter 2–3 låtar, säger hon.
Zumbaträningen har också påverkat dem på ett mer personligt plan. I början hade de inte lika färgglada kläder och stod längre bak.
– Men man blir peppad av färg och känner sig inte som någon vanlig gråmus, säger Eva och Millan håller med.
– Ja, förut så vågade jag ingenting. Men nu står vi längst fram och tar för oss, säger hon och berättar att Zumban också gett henne självförtroende att gå mer avancerade kurser i latinamerikansk dans. Hon dansar nu både salsa, bachata och den lambadaliknande dansstilen kizomba.
Förutom bra träning finns det stora sociala fördelar, tycker de. Eva kallar ”zumbisarna” för sin extrafamilj. Av de 40 deltagarna på dagens pass kan Millan och Eva räkna upp förnamnen på minst hälften.
Själva lärde de känna varandra för fem år sedan på ett pass och är nu goda vänner. De är också aktiva i sociala medier och ”Zumbisar i Uppsala” är en egen Facebookgrupp där delas information om olika Zumbaevent. Nätverket utanför Uppsala är ännu större och de har lärt känna ”zumbisar” från stora delar av Sverige.
– Det är ju några här i Uppsala som man klickar lite extra med och vi träffas ibland och käkar eller fikar. Haha, det har hänt att vi efter ett pass åkt hem till någon i våra träningskläder och ätit smörgåstårta och dansat Zumba, skrattar Millan.