Videon är inte längre tillgänglig
Grön heltäckande overall med huva, blå eller vit forskarrock. Färgerna signalerar hur rent det behöver vara i labbet. Maria Tenje, universitetslektor och docent i mikrosystemteknik visar runt. Vanligtvis brukar skyddskläder vara till för att skydda oss människor men här är de till för det som tillverkas i labben, det kräver extrem renlighet. När UNT:s reporter är på besök på Institutionen för teknikvetenskaperbehöver behöver vi enbart skoskydd eftersom vi bara tittar in genom fönstren till de olika labben. Maria Tenje forskar bland annat om att få fram alternativ till djurförsök. Det innebär att hon arbetar med att framställa modellsystem av mänskliga organ på mikrochip, organs on chip.
– I runda slängar tio miljoner försöksdjur går varje år åt inom EU. Råttor, möss, kaniner, hundar, getter, får och hästar, enbart till medicinsk forskning. Sedan 2013 är det inte tillåtet att använda försöksdjur till kosmetika inom EU, säger Maria Tenje.
Förutom den moraliska aspekten har forskningen även en biologisk aspekt: att djur och människor är olika. Det som är effektivt på djur är inte med säkerhet effektivt på människor, dessutom är det kostsamt att hålla försöksdjuren uppstallade, de ska skötas och matas.
– Tänk om man då kan odla humana celler och göra dessa tester i mikrosystem i stället. Kanske kan vi inte ersätta alla djurförsök men åtminstone minska antalet djur som används.
Läs mer i forskarserien: Josefine Söder forskar om hundhull och hälsa
Maria Tenje tar fram en liten glasskiva med en plastgummibit ovanpå, ett chip. Det ser ut ungefär som en rektangulär liten bricka som läggs i ett mikroskop. Hon studsar upp ur stolen, tar en whiteboardpenna och förklarar med hjälp av teckningar hur arbetet fungerar.
I chipet finns små små kanaler, håligheter. I varje hålighet ryms ungefär två hårstrån. In i kanalerna sprutas en suspension av till exempel endotelceller, som är den typen av cell som skapar blodkärl och som utgör gränsskiktet mellan blodet och resten av blodkärlsväggen. Om cellerna tycker om materialet och trivs börjar de växa på botten, väggarna och i taket av kanalen. På så sätt skapas små modeller av blodkärl som kan användas till att studera hur olika läkemedel eller om man så vill, gifter, transporteras ut i kroppen.
– Om vi tillverkar det här systemet i något biologiskt, collagen till exempel eller gelatin, något vi har i kroppen, kan ämnen röra sig ut från de tillverkade blodkärlen. Först odlar man ett blodkärl och sedan stoppar man in ett läkemedel i det. Då kan vi se om medlet klarar att passera blodkärlsgränsen, det vill säga hur det tas upp av kroppen, säger Maria Tenje.
Den stora utmaningen i forskningen är att få till samma komplexitet av system som människokroppen består av. I dag kan man framställa två celler ihop. Flera celler tillsammans bildar vävnader och först när det går att framställa flera vävnader tillsammans bildas ett organ. Målet för Maria Tenjes forskningsaktivitet är att kunna få ihop fem eller sex olika celler tillsammans för att få något som bättre efterliknar kroppen. Men det är långt kvar innan djurförsöken verkligen kan komma att ersättas, kanske tio, tjugo år.
Hon började sin yrkesbana inom fysiken men längtade efter något mer praktiskt. Hon doktorerade inom teknisk fysik, mikroteknik, på Danmarks tekniska universitet.
– Jag ville gå ut och hitta ett problem som faktiskt finns och komma fram till en lösning. Det är så vanligt att man kommer på en massa smarta lösningar men sedan finns det ingen som har problemen. Jag ville fokusera på att komma till nytta för människor.
I samma veva ville hon komma till en ny miljö. Hon pratade med en professor på Lunds universitet. Han satte ord på hennes tankar och sa att hon talade om organs on chip.
– Jag breddar mig gärna som forskare. Jag började med fysik, gick vidare till teknik och nu är jag inom livsvetenskaper. Det finns två olika grupper: antingen är man specialicerad på djupet eller breddad.
Är det lika accepterat att vara bred som att vara specialicerad?
– Nej, absolut inte. Det är något jag slåss med på alla möjliga nivåer. Dels när jag ska skriva en anslagsansökan och ska skicka med mitt cv. Hur ska jag få mitt cv att inte se så spretigt ut? Dels slåss jag med dessa tankar inom mig själv också. Jag tänker att jag behöver bli mer som alla andra, måste skärpa mig. Men jag har kommit till insikten att det här är det enda sätt jag kan forska på. Hellre att jag har en liten icke framgångsrik forskarkarriär som jag njuter av och gläds med än att jag har tråkigt.
Men tydligen går hennes cv hem. Hon har tilldelats Wallenberg Academy Fellow stipendium för sitt arbete med att utveckla en modell av blodhjärnbarriären, vilket innebär ekonomisk ro under cirka fem år.
– Det är ett extremt prestigefullt stipendium. Jag tror nästan inte på det själv än. Just nu rekryterar jag medarbetare till projektet som startar i sommar.
Hon styrs av kreativa processer, arbetar med dem och kopplar också gärna av med såna. Maria Tenje plockar fram sitt senaste projekt: ett avancerat, för att inte säga komplicerat, mönster till en flerfärgsstickad vante.
– Ja, jag behöver tänka, annars blir det inte bra. För mig är det semester. Jag är även med i Sveriges Unga Akademi. Det är superintensivt men jag får tänka.
Hon har flyttat en hel del i sitt liv. Pappan var flygkapten. Hon räknar upp flera platser i Sverige: Vallentuna, Simrishamn och Malmö bland andra. Hon fortsätter med London och Sri Lanka. Hon drömmer om att få bo i USA en tid, ge barnen en chans att uppleva en annan miljö. Men hon trivs i Uppsala.
– Här möter man alltid någon man känner som man hälsar på, det är en trygghet, en härlig känsla.
Läs mer i forskarserien: Astrid Taylor forskar om klimatpåverkan på markfaunan.