Daniel bor ensam i huset i Heby. De senaste åren har barnlängtan krupit sig på, liksom längtan efter en partner.
Barn eller inte
Daniel Pettersson, 38, är född och uppvuxen i Heby. Han stortrivs på jobbet på Apotea, hemma är han i full färd med att byta panel på huset. I garaget står en Volvo Amazon som sommartid tar honom ut till dansbanor runtom i Uppsala, Skultuna, Sala och Gävle.
Det är egentligen bara en sak som fattas i livet: barn. Ja, och så någon att skaffa dem med.
– Nu börjar längtan komma. Jag vet att jag vill ha en liten knodd, säger Daniel där han sitter vid köksbordet.
När den långa relationen med flickvännen från gymnasiet sprack fanns inga tankar på att bilda familj – Daniel ville "leva livet lite" först. Nu har han dock varit singel i över ett decennium, och de senaste åren har känslan krupit sig på.
Några av hans kompisar har barn. Men Daniel har inte berättat för dem om sin egen längtan.
– Det är ingen som vet. Det här är inget man pratar om, säger han.
"Det vore underbart att ha barn, någon som älskar en och finns där hela tiden", säger Daniel.
Ofrivilligt barnlösa män är en grupp som ökat på senare år, konstaterar två forskare i en artikel från 2018. Forskarna, Anne Boschini och Marianne Sundström vid Stockholms universitet, skriver att detta är en grupp "som i allmänhet inte uppmärksammas i jämställdhetsdebatten". De har jämfört män och kvinnor i 45-årsåldern och kartlagt andelen utan barn mellan 1991 och 2014. Barnlösheten bland män har under den tiden ökat, medan den för kvinnor har sjunkit.
Cirka 22 procent av alla män över 45 var barnlösa år 2014. Bland kvinnor i samma ålder var andelen ungefär 13 procent. Forskarna utgår från att barnlösheten till största del är ofrivillig, baserat på en undersökning som SCB gjorde 1995, där 90 procent av kvinnorna och 80 av männen som tillfrågades uppgav att de ville ha barn i framtiden.
Mycket finns att göra på huset. Just nu är det panelbyte på gång.
Daniel hugger snabbt till några vedpinnar och stoppar in dem i kaminen. Hela huset värms med ved och den här iskalla marsdagen drar kylan längs golvet. Daniel berättar hur ensamt det kan bli: soffan framför teven känns tom om kvällarna.
Han stänger luckan till kaminen.
– Jag hoppas hitta en tjej som vill greja med huset, fixa i trädgården och åka Amazon.
Men det är just det där med dejtandet. Samtidigt som Daniel beskriver sig som sprallig och i ständig rörelse, säger han också att han är blyg och introvert. Han kan ha svårt för att prata med folk och vågar sällan ta första steget. I botten finns en rädsla att göra eller säga fel, även om det är via en dejtingapp.
– Det ligger hos mig själv. Men jag vill inte klampa in och vara den där token som skriver till någon fast de inte vill.
Klart att det är en utmaning att dejta när man bor i Heby. "Men jag trivs inte i stan. Jag bor redan för tätt", säger Daniel.
Han är inte förvånad över studien om att barnlösa män är en ökande grupp. Han reagerade själv på en artikel i UNT, om en kvinna som skaffade barn som ensamstående med hjälp av spermiedonation.
– Det är svårare för oss singelmän, rentav omöjligt, säger Daniel.
– Förut var vi nödvändiga, nu åker kvinnorna till Danmark. Det är bra att kvinnor fått möjlighet att gå sin väg, men vi blev liksom borttappade.
Amazonen kopplas sommartid ihop med en gammal husvagn och tar Daniel runt till landets dansbanor.
Men Daniel ger inte upp hoppet om att träffa en partner. I sommar hägrar nya danskvällar, och han ser fram emot att resa till sitt favoritland: Finland.
– Jag måste ut och prata med folk, konstaterar han.
Hur skulle det vara om det inte blir några barn?
– Tråkigt. Det vore synd om släkten slutade här.