Läkarna trodde att Ulla Arnell hade covid-19 för att hon var så sjuk och blev inlagd på covidenheten. Men det var blodförgiftning.
Det var under förra sommaren som Ulla Arnell plötsligt blev väldigt sjuk. Hon befann sig hemma i sin lägenhet i centrala Uppsala när hon drabbades av diarré, skakfrossa och feber. Hon behandlades redan för urinvägsinfektion men rådgjorde då med sin läkardotter som tyckte att hon skulle åka in till Akademiska sjukhuset.
– Där misstänkte läkarna att det var covid. Så jag lades in på covidenheten, men det visade sig att jag inte var smittad, berättar Ulla Arnell som är pensionär.
Hon fick antibiotika för att sänkan, ett blodprov för att visa hur mycket inflammation som finns i kroppen, var ovanligt hög. Men eftersom Ulla Arnell var orolig att få covid bestämde hon sig för att åka hem. Det tilläts under förutsättningen att hon skulle komma in dagen efter för antibiotikakur.
– Morgonen därpå ringde läkaren mig och sa "nu kommer du in på en gång". De hade nämligen upptäckt sepsis i mitt blodprov, berättar hon.
Sepsis, även kallat blodförgiftning, är när immunförsvaret överreagerar på en infektion i kroppen och börjar angripa de egna organen. Det är ett oftast ett snabbt sjukdomsförlopp där tillståndet förvärras på bara några timmar. Ju snabbare behandlingen sätts in desto större är chansen att patienten klarar sig.
– Läkarna stod och väntade på mig när jag kom in och det kändes fantastiskt måste jag säga, berättar Ulla Arnell.
Läkarna informerade inte Ulla Arnell om hur allvarligt sjuk hon var. " Jag begrepp inte att det var en sån fara för mitt liv", säger hon.
Eftersom det var platsbrist på sjukhuset förflyttades hon mellan olika avdelningar. Men det har hon endast vaga minnen av, för det var när hon blev inlagd på nytt som hon drastiskt försämrades.
– Jag var så pass dålig att jag inte har så klara minnen. Men en natt förstod jag att nu måste det ha hänt någonting, då körde de runt mig på sjukhuset och tog bort slangar och satte in nya, säger hon och fortsätter:
– Men det var ingen som informerade mig om hur illa det var, så jag begrep inte att det var en sån fara för mitt liv.
Men behandlingen hjälpte och efter två veckor på sjukhuset fick Ulla Arnell åka hem. Men den efterföljande hösten med post-sepsis var nästan värre än inläggningen, berättar hon.
– Hjärndimma och matleda är bra ord för att beskriva den tiden. Och jag kunde inte ens röra mig från sängen till köket. Det var under hösten som jag kände att "nu är mitt liv slut". Jag drömde mardrömmar, hamnade ofta i en dvala och tappade verklighetsuppfattningen, berättar hon.
Efter att Ulla Arnell var sjuk i sepsis har hon gjort research om tillståndet. Hon är rädd att få det igen.
I dag är Ulla Arnell frisk, men hon blir fort uttröttad och är rädd att få sepsis igen. För henne har det därför varit viktigt att läsa på om tillståndet, även om det också har fått henne att inse hur allvarlig hennes situation var förra sommaren.
– Jag hade ingen aning om att man kan dö så fort av sepsis och det har skrämt mig i efterhand, berättar hon.
Under vår intervju återkommer Ulla ofta till vilken tur hon har haft. Det är något som hon insåg när hon började göra research på nätet och fick ta del av andra sepsispatienters berättelser. Alltifrån spädbarn som drabbats, till människor som behövt amputera armar eller ben för att överleva.
– Jag har haft en förhållandevis lindrig sepsis. Och jag vet nu hur fruktansvärt illa det går för så många människor, som inte får hjälp på grund av att det finns så dålig kunskap om vad sepsis är. Därför ville jag berätta om min upplevelse, för att andra som drabbats har haft det värre.
LÄS MER: Uppsala-uppfinning ska rädda fler från att dö i blodförgiftning
Ulla Arnell tycker att hennes sepsis var relativt lindrig. "Många andra som har drabbats har haft det värre", menar hon.