Sebastian Olofsson är vilthandläggare på länsstyrelsen i Uppsala.
För en knapp månad sedan attackerades Lars Lideris hund av ett djur vid familjens stuga utanför Östervåla. Länsstyrelsen konstaterade efter en utredning att det troligtvis inte rörde sig om en attack från något av de större rovdjuren. Hundägaren Lars Lideri riktade då skarp kritik mot hur länsstyrelsens utredning gick till.
Läs mer: Delade meningar om vad som attackerade hund i Östervåla
En del i kritiken handlade om att han inte tyckte sig få insyn i länsstyrelsens arbete.
— Det är tråkigt att de känner så, och det är givetvis inte vår avsikt. Under ett sådant här arbete har vi en löpande diskussion om olika scenarion. Då finns också risken att man som utomstående drar förhastade slutsatser, till exempel om vad en hunds markering kan innebära. Det gör att vi ibland för egna diskussioner, just för att sådana missförstånd inte ska uppstå. Vi får fundera på hur vi ska göra fortsättningsvis så att det inte upplevs exkluderande, säger Sebastian Olofsson, vilthandläggare på länsstyrelsen.
Vad innebär hundens markering?
— Hundarna utbildas för att markera DNA av stora rovdjur. Men om jag ska utgå från min hund visar den också intresse för platser där något hänt, till exempel där en hund varit i slagsmål eller börjat blöda. Jag använder hunden för att kunna reda ut vad som har hänt i en given situation. I det här fallet ledde hundarnas intresse till att vi hittade hårstrån i ett buskage som vi kunde skicka på DNA-analys, men tyvärr gav det inget resultat. Hundarnas intresse i sig kan alltså bero på att det hänt något eller luktar blod, inte bara att det skulle varit något av de stora rovdjuren där.
Vad är det som gör att ni utesluter de stora rovdjuren i det här fallet?
— När vi tittat på skadorna på hunden ser de inte ut som de gör vid ett typiskt rovdjursangrepp. Dessutom skickades bilder på skadorna till Viltskadecenter, som är experter på rovdjursskador. De konstaterade också att skadorna inte var typiska för rovdjursskador. Eftersom skadorna inte bedöms som vargtypiska och vi inte har något annat som tydligt indikerar att detta är ett vargangrepp kan vi inte heller bedöma det som vargangrepp.
Lars Lideri med den skadade hunden Meja.
Hur ser du på att veterinären tyckte att det såg ut som rovdjursskador?
— De flesta veterinärer är bra på många saker men har inte gått någon utbildning i att besikta just skador från stora rovdjur, vilket däremot länsstyrelsens besiktningspersoner är utbildade för.