Lars Lideri och hunden Meja besökar platsen där attacken skedde för första gången.
I slutet på mars gick Lars Lideri som vanligt ut på kvällspromenad med sina två hundar. Efter promenaden satte han fast sin jämthund medan vorsethtiken fick vara lös medan Lars gick in i huset. Men bara några minuter senare hörde han hur den fastkopplade jämthunden skällde.
— Jämthunden skällde som en galning. Samtidigt hörde jag Mejas skrik och snart kom hon haltandes emot mig, säger Lars Lideri.
När de tittade närmare på Meja såg de ett djupt blödande sår nära ett av frambenen och flera mindre sår vid svansen. Lars Lideri blev snabbt övertygad om att det var en varg som hade attackerat Meja. Den övertygelsen stärktes ytterligare när veterinären i Morgongåva som behandlade Meja också tyckte att skadorna såg ut som vargskador. Senare behövde såren dräneras av en annan veterinär som inte heller uteslöt att det kunde röra sig om en vargattack.
Läs mer: Länsstyrelsen svarar på kritiken efter hundskadorna
Dagen efter attacken undersökte länsstyrelsen också platsen med hjälp av sökhundar som är tränade för att spåra rovdjur. Hundarna markerade också vid ett par platser där attacken hade skett. Men trots det landade länsstyrelsens bedömning i att det inte var något av de stora rovdjuren som hade orsakat skadorna på Meja. Delvis på grund av att Viltskadecenters experter sett bilder på skadorna och inte bedömt dem typiska för de stora rovdjuren.
— Jag blev totalt chockad, när de kollade på Mejas skador första gången tyckte de också att det såg ut som bettskador. Trots att allt, veterinärens bedömning, deras hundars markerande och deras egen första bedömning, pekade mot bettskador kom de fram till en helt annan slutsats. Enligt min erfarenhet som jägare kan det inte vara något annat än varg. Ett vildsvin eller lodjur hade aldrig legat där och tryckt medan vi gick omkring och förde oväsen omkring oss medan en ungvarg är betydligt mer nyfiken av sig, säger Lars Lideri.
Meja är en sexårig vorsethtik och används som jakthund.
Förutom att Lars Lideri inte håller med länsstyrelsen i deras bedömning är han heller inte nöjd med deras hantering av utredningen.
— När de var här gick de undan så att vi inte fick höra vad de pratade om. Med tanke på vilken stor grej det här är för oss kändes det väldigt märkligt att vi inte fick någon insyn i hur de jobbade och vad de kom fram till på platsen. Hela den här upplevelsen gör ju att förtroendet för deras arbete med vargarna inte ökar direkt.