Tidningen har skrivit om fallet i höst. Trots mycket omfattande insatser i hemmet upplever Kerstin Lundin i Sydinge en stor otrygghet och isolering i sitt boende i den egna bostaden, står att läsa i förvaltningsrättens dom: "Otryggheten framstår som befogad särskilt med hänsyn till hennes sviktande hälsa. Hennes ålder talar för att hennes hälsoproblem och hjälpbehov kan komma att öka" skriver förvaltningsrätten som vid en samlad bedömning kommit fram till att Kerstin Lundin bör beviljas särskilt boende.
Agneta Rönnkvist, som är områdeschef inom vård- och omsorg, säger att kommunen inte kommer att överklaga.
– Vi kommer att följa domen och erbjuda henne ett boende.
Har kommunen gjort en felaktig bedömning tidigare?
– Bedömningen håller nog. Men vi hade kunnat formulera vårt avslag på ett annat sätt. Eftersom det här är ett personärende kan jag inte gå in på detaljerna, men generellt jobbar vi för att ge hjälp i hemmet så långt det går.
När, och var, 97-åriga Kerstin Lundin erbjuds plats kan Agneta Rönnkvist inte säga. I snitt tar det 20 dagar i Östhammars kommun från ett handläggarbeslut tills en person får en plats på särskilt boende.
– En dom är också ett beslut, och vi ska verkställa det här så snart vi kan. Det blir där det finns plats och jag törs inte svara på hur det ser ut med kön just nu.
Kerstin Lundin är osäker på vad domen betyder för hennes situation. Men hon hoppas att det ordnar sig.
– Jag vill helst ha en lägenhet som de har där på Olandsgården, jag vill ju vara i Alunda.
Att hon skulle känna sig otrygg och isolerad i den egna bostaden skriver hon inte under på.
– Nej, inte så mycket. Jag är den som anpassar sig, jag har ju fått en kamera och det känns lugnt med den. Men barnen tycker att de har ett ansvar för mig och att jag inte ska vara ensam om nätterna.
Hennes son Christian Joelsson är glad över domen:
– Det känns overkligt att vinna mot myndigheterna.
Han menar att hemtjänstens insatser samt stödet från Kerstin Lundins barn och grannar inte längre räcker. Kerstin Lundin håller med sonen om att snöskottning är svårt, och att hon inte alltid kan förlita sig på att grannar har tid att rycka in.
– Nu får det ordna sig. Jag kan nog anpassa mig dit jag kommer, men inte bara ett rum och en kokvrå. Då blir jag galen. Jag har ju varit van att bo i hus i alla mina år.