Alla grät, inklusive Alexander Bard.
Ibrahim, som är flykting från Azerbajdzjan, berättade att hans familj inte har fått uppehållstillstånd. Det enda han vill är att få stanna i Sverige. Valet att klippa in just dessa citat av pojken skulle snart visa sig ingå i en tv-dramaturgi med politiska förtecken.
För när sista tonen klingat ut i ”Stad i ljus”, paradnummer hos den svenska sångarnestorn Tommy Körberg, brast Alexander Bard ut i ett brandtal: ”Det är inte DU som ska be att få stanna i Sverige, det är VI som ska be om att få behålla DIG! En 17-årig kille med din talang som har varit i Sverige i ett år och som lagt ned ett sådant enormt jobb på att lära sig svenska språket… Det är ett fundamentalt FEL när en kille som DU får negativt besked gång på gång… från djupet av mitt hjärta, du är en lysande talang!”
Karin ”Kakan” Hermansson tillade tårögd att ”Du är ju värd allt i hela värden…”.
LÄS MER: Maria Ripenberg: Sameblod krockar med vår självbild
Det är inget tvivel om att Ibrahim Nasrullayev är begåvad. Förutom att hans röst har en skön ”timbre” är hans framförande starkt berörande. Dessutom ser han bra ut, är artig, välklädd och ödmjuk. Sådant brukar kunna räcka för att gå vidare i tävlingen.
Men det utgör inte kriterier för att få asyl.
Omvänt skulle det nämligen betyda att den flykting som saknar talang inte är värd att få skydd i Sverige. Med Bards logik är det mera rätt om någon som är obegåvad och lat får negativt besked av Migrationsverket.
Jag har suttit vid flera middagsbjudningar på senare tid och hört hur ”skötsamma” unga flyktingar borde prioriteras i asylprocessen. De som nog skulle bli lönsamma, betala skatt, bidra. Resonemanget har fått moraliskt stöd av regeringen. Den har nämligen föreslagit att ensamkommande unga ska slippa utvisning – om de går i skolan. Det är oklart vad som ska hända efter studentexamen, men kanske ska ett fast jobb inom ett halvår (!) kunna rädda en flitig ungdom, med tur och kontakter, från Kabuls livsfarliga gator.
Asylskäl är individuella. De handlar om skydd undan livsfara. Man ska självklart kunna få detta värn, även om man av andra anses ganska obegåvad, lat eller slarvig. Det är inte brottsligt. Och heller inget som gör att man inte är lika mycket värd – eller mindre värd än ”allt i hela världen”.
Bakom resonemanget finns en mörk relief. Under 1930-talet fanns nazister både i Sverige och Tyskland som tyckte att judar kanske inte var ett så stort problem — bara de var ”skötsamma”. Judiska musiker kunde också få leva lite längre om de var till nöje för nazisterna.
Ibrahim Nasrullayev verkar vara en sympatisk, begåvad och kämpande person. Han har dock samma människovärde som andra som inte sjunger lika bra. Kanske har han starka asylbehov. Men det är en helt annan femma.