Det är viktigt att beskriva kyrkomötets beslut korrekt.
Följande beslut fattades:
”Kyrkomötet beslutar att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid, i internationella och ekumeniska organ, i synnerhet i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet.”
För den som känner till folkrättens bestämmelser är det också tydligt att beslutet inte är ett ifrågasättande av staten Israel som stat. Som stat är både Israel och Palestina skyddade av folkrätten. Båda stater ska granskas enligt beslutets önskan.
Det israeliska människorättsorganisationer liksom folkrättsjurister frågar sig är om inte Israel bedriver en apartheidpolitik. De har i rapporter angett många talande exempel på detta. Tillsammans med de palestinska kristnas rop till oss som kyrkor i den fria världen blir det svårt för en kyrka som Svenska kyrkan att förhålla sig passiv. Kyrkomötets beslut ska tolkas utifrån denna förståelse.
Svenska kyrkans internationella arbete är verksamt i många länder och konflikter i världen. Israel och Palestina är enbart få länder av många. Men visst har vi en särskild affinitet till det heliga landet. Här utspelar sig grunden för vår frälsningshistoria. Här utgör de palestinska kristna kyrkans kontinuitet till den första pingstdagen. Vi lyssnar med allvar till deras rop.
Det minsta vi kan göra, från många olika slags nomineringsgrupper, är att lyfta frågan om folkrätten i internationellt och ekumeniskt sammanhang.
Anna Karin Hammar, präst och ledamot (S) i kyrkomötet
Daniel Tisell, präst och ledamot (C) i kyrkomötet
Svar:
Tack för repliken! I min text nämnde jag att den att-sats som bifölls på kyrkomötet innehöll även formuleringen "granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina", och att Hammar och Tisell hade uttryckt att beslutet inte skulle tolkas som en kampanj mot Israel. Men som jag också nämnde finns det olika sätt att formulera kritik. Ett ensidigt fördömande av Israel leder fel, oavsett avsikt.
Vill Hammar och Tisell lyssna på utsatta kristna är det förstås utmärkt. Efter 2000 års närvaro i Mellanöstern är de kristna numera försvinnande få. Förföljelserna av regionens religiösa minoriteter borde betydligt oftare uppmärksammas. Men då behöver man också kunna lyfta blicken från Israel.
Sakine Madon
Politisk chefredaktör