Sedan lagen tillkom i början av 1990-talet har Lagen om offentlig upphandling, LOU, varit under ständig utveckling och förbättring. Vi har inte nått den perfekta modellen, men dagens lagstiftning är trots sina brister ändå bättre och bidrar till minskad korruption och godtycklighet.
I krönikan utmålas tyvärr medarbetare inom upphandlingsområdet på ett mycket negativt sätt. Det stämmer inte att upphandlare skulle ignorera problem med låga priser, och inte heller att det skulle vara praxis från upphandlares sida. Som ordförande i Uppsalas Upphandlingsråd har jag följt olika processer under de senaste åren och jag tycker kritiken är obefogad. Problemet med låga priser är mer komplext och lagstödet för att göra andra bedömningar är begränsat. Vi behöver rikta udden mot riksdagen, inte mot enskilda medarbetare som gör sitt yttersta för skattebetalarna.
Det är inte upphandlarna som bestämmer och beslutar om kraven. Deras uppgift är att ta fram ett underlag utifrån de krav som beställarna har specificerat. Beställaren kan vara nämnd, förvaltning eller bolag. Att kraven ska spegla behovet är en självklarhet och det är här upphandlarens expertis är viktig. Efter en marknadsanalys samtalar beställare och upphandlare om vad som är rimliga krav.
Tyvärr svarar alltför få leverantörer på de skriftliga frågor som skickas ut inför en upphandling (RFI). Det är de som är experter inom respektive bransch. Efter upphandlingen är klar så inkommer ofta synpunkter på utformningen, men om svar hade inkommit inför upphandlingen hade det varit möjligt att justera innan annonsering.
Om leverantören har en godtagbar förklaring till sitt låga pris är det nästan omöjligt för en upphandlande myndighet att diskvalificera dessa. Det finns en mängd domstolsavgöranden och lagpraxis på området. Kraven ställs för att matcha verksamhetens behov för att uppnå det bästa resultatet för skattemedlen.
Upphandlaren har sällan ett eget behov utan huvudsyftet är att få den bästa kvalitativa verksamheten till det bästa priset med utgång i vad lagstiftningen stipulerar och de fem kända principerna vid alla upphandlingar; icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet och ömsesidigt erkännande.
Naturligtvis behöver det offentliga arbeta mer med strategisk avtalsuppföljning. I Uppsala kommun har vi påbörjat detta viktiga arbete för att säkerställa att leveranserna speglar det som är avtalat.
Mohamad Hassan (L)
Kommunalråd och ordförande i upphandlingsrådet, Uppsala