För några år sedan följde jag med på en rad företagsbesök i Uppsala och i övriga Uppland, tillsammans med politiker från de olika riksdagspartierna. En fråga som återkom när företagarna berättade om hinder och svårigheter var offentliga upphandlingar. Vilka krav ställs egentligen, varför och för vem?
Kritik mot hur upphandlingar går till brukar dyka upp i de återkommande företagsenkäterna som görs. Men ämnet borde engagera långt fler än enbart företagare. Enligt Konkurrensverket uppgick värdet av de "upphandlingspliktiga inköpen" under 2019 till 803 miljarder kronor. Det motsvarar drygt en sjättedel av BNP. Hundratals miljarder är mycket pengar, som det alltså rör sig om årligen. I höstas nämnde Mohammad Hassan (L) att "Uppsala kommunkoncern genomför cirka 150–200 upphandlingar årligen till ett värde av cirka sex miljarder kronor" (UNT, 7/10).
I Dagens Samhälle, Sveriges kommuner och regioners tidning, skriver Novus vd Torbjörn Sjöström ett intressant inlägg under rubriken ”Företag tvingas ljuga för att vinna offentliga affärer” (17/5). Han ringar in ett flertal problem. Reglerna får företag att fara med osanning i sina referenser, företag kan även gå i konkurs för att kort därefter återuppstå under samma namn, skriver Sjöström. Upphandlarna tycks ignorera problemet med att betala orimligt låga timpriser för personal som exempelvis är högutbildad.
För att vinna ett avtal måste företag ofta erbjuda lägre pris än i föregående upphandling, trots att inflationen borde leda till högre pris. Dessutom brister kommuner och regioner i kontrollen, för att säkerställa om leveransen uppfyller de krav man ställt, påpekar Sjöström.
I stället för ett fungerande system - och med bästa möjliga resultat i sikte - uppstår alltså en rad problem. Enligt Sjöström är det inte lagen som ställer till det, utan "praxis från upphandlares sida".
Från företagarhåll har det tidigare, på bland annat UNT:s debattsida, nämnts att det just finns ett för stort fokus på "lägsta pris", i stället för på kvalitet. Och nog finns det exempel på när det gått snett. Häromåret havererade färdtjänst och skolskjutsar i Uppsala, när ett av de vinnande företagen visade sig inte ha tillräckligt med bilar eller chaufförer.
Det är lätt att förstå att kommuner och regioner inte alltid kan följa upp minsta detalj, eller hitta perfekta kriterier för den delen. Men någonting har gått snett när seriösa företagare skräms bort eller tvingas ljuga. Det drabbas vi alla av.