Pelling borde lyssna på partikamraten i Göteborg

Kommunalrådet Jonas Attenius (S) väljer hellre förskollärare än kommunikatör.

Erik Pelling (S) har försvarat att kommunens kommunikationsavdelning har vuxit. Men politik innebär alltid att behöva prioritera.

Erik Pelling (S) har försvarat att kommunens kommunikationsavdelning har vuxit. Men politik innebär alltid att behöva prioritera.

Foto: Adam Wrafter

Ledarkrönika2023-12-25 06:21
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När Uppsala kommuns kommunikationsstabs växande storlek har ifrågasatts har Erik Pelling (S) engagerat försvarat att antalet kommunikatörer blivit fler. Men han borde lyssna på socialdemokraten och kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Jonas Attenius. Han har varit självkritisk och ifrågasätter att Göteborg har fått så många kommunikatörer att man är ”värre” än Stockholm. 

Attenius medger också att det inte är gratis med över 270 heltidsanställda med kommunikationsuppgifter. I ett debattinlägg skrev han föredömligt tydligt att "I valet mellan en till kommunikatör och en till förskollärare väljer vi det senare" (GP, 4/11 2021). 

När makthavare i Uppsala har bemött kritiken mot att antalet anställda på kommunikationsstaben kraftigt har ökat har det låtit som om frågan om kostnader och prioriteringar knappt existerar. I själva verket är det en fråga som borde intressera samtliga lokalpolitiker, oavsett partifärg. Det är inte ovanligt att kritik mot det som uppfattas som skatteslöseri kommer från partierna åt höger, men kritik finns förstås även från vänster. 

Under den förra mandatperioden, när Vänsterpartiet i Uppsala inte ingick i det dåvarande mittenstyret med S, MP och L, var partiet uttalat kritiskt till att kommunikationsavdelningen växte. Och i Göteborg har som sagt det socialdemokratiska kommunalrådet velat vända utvecklingen. 

Det är inte givet att röda politiker ska applådera kommunikationsavdelningar som i takt med att de vuxit också ägnar sig åt varumärkesbyggande, marknadsföring och pr likt kommersiella aktörer. 

Som politiker kommer man inte heller ifrån att behöva prioritera. Det behövs fler lärare, socialsekreterare och många andra yrkeskategorier. När S i Göteborg gick ut med att den kommunala byråkratin – inklusive kommunikation – ska minska lät ändå kritiken inte vänta på sig. 

Representanter för facket för kommunikatörer, DIK, ställde i ett inlägg frågan "varför ställa kommunala yrken mot varandra"? (GP, 12/5). Jonas Attenius retorik "utgår från att någon ska bort", klagade kritikerna i debattinlägget.

Men all offentlig verksamhet måste tåla debatt. Det är ingen naturlag att kommunikatörerna i offentlig sektor bara ska bli fler och fler. Att prioritera fler förskollärare betyder inte att man vill hacka på kommunikatörer. Det betyder bara att man inser att kommunikationsavdelningen blivit för stor, och att det får konsekvenser.